neusen

Måste bara få dela med mig av en annons jag stötte på i tidningen för ett tag sedan. En ny affärsidé kanske..?

Annonsen låter aningen suspekt. Dock känns annonsen inte riktigt helt okej.
Meningen "Vi utför det mesta" låter aningen desperat. "Kom och hyr oss, vi gör vad som helst!" Nya sättet att på ett lagligt sätt hyra en slav? Det är den känslag jag får när jag läser annonsen. När jag sökte på "hyr en slav" på google fick jag inte så många träffar heller så det kanske är en bra affärsidé. (Skämt å sido)

Hade de gett lite fler alternativ på vad dessa tjänster skulle kunna innefatta hade jag kunnat slippa dra dumma parelleller.

Det jag menar är att de verkar vara seriösa med sin idé men sättet att utforma sin annons kanske inte var det mest klockrena.

Det är väl sötare med en pingvin? Det bore vara ett lätt val. Men äpplen är ganska goda de också.

Vad tycker ni?

Armhävningar? Eller vad är det hon gör? Alla andra i jympasalen gör iaf armhävningar men jag blir förvirrad. Ska jag göra riktiga armhävningar eller ska jag göra som ledaren: stå på alla fyra och luta framdelen av kroppen upp och sedan ner?
Inte det att hon står på knä istället för fötterna, hon står ju på alla fyra!

Ja, det är faktiskt sant. Det finns ingen övning i det hon gör! Jag har, för att inte skämma ut mig i salen faktiskt övat hemma för att se vad det är hon egentligen gör. Och jag kan inte kalla det varken jobbigt eller träning. Inte konstigt att hennes "armhävningspass" är ovanligt långa, man kan ju hålla på i evigheten med de där rygghävningarna (?). Jag vet inte ens vad jag ska kalla det.
Jag har med mitt ögonmått mätt vinkeln i knäna och de mäter 90 grader!!

Hade jag varit en träningspolis hade jag dömt henne för brott mot armhävningslagen (!), och det är grova straff för det!

Måste bara lägga upp en klockren tvättstugeskylt. Tyvärr fotade jag aldrig det svar som den som satt upp skylten fick. Texten var totalt obegriplig. Inte det att han/hon skrev fult utan det var mest massa ord efter varandra som inte hade något som helst sammanhang. (Någonting om att de skulle mötas någon torsdag och prata, eller nått) Aja.

Nu kom jag på att jag faktiskt har en ännu roligare skylt nere i tvättstugan att ta kort på. Det är den information bovärden hängt upp. Det han försöker göra är att skriva på engelska men det blir bara fel.. :p Det roligaste är när han skriver att när man tvättat blir inte tvätten ren. Men jag får ta kort på det, kommer inte ihåg alla detaljer.

Tjohoooo!

Jag har skapat en ny kategori och den...*trumvirvel* heter ......."onödigt"
Bra va!? Jo jag har nämligen tänkt börja skriva massa saker om vad jag gör om dagarna och sånt tråkigt. Lite omväxling.

Men för er som mer tycker om det seriösa kan ju koncentrera er på det. Inte för att jag någonsin skrivit något seriöst men det kan ju alltid finnas sådana kategorier ändå. Allt för att vara alla till lags. Nä, men det roliga med det hela är mest för min del att kunna gå tillbaka och kolla vad jag gjort. Lite som en dagbok på internet...ja en blogg helt enkelt....

Ibland är det svårt att känna sig motiverad till att träna. Nu för tiden gör jag det för att det är kul att röra på sig men innan hade jag jättesvårt att koncentrera mig. Musiken som spelas på jympapasset var helt avgörande för om jag skulle tycka att det var kul eller inte.

Det finns en ledare på Friskis som alltid spelar dålig musik (okej vi har olika musiksmak men...). Första gången jag var på hennes pass blev jag riktigt arg. Jag gjorde övningarna överdrivet för jag kände så mycket ilska i kroppen. Hur kan man spela sån där musik på ett jympapass? Jag är van vid att de spelar mer "upptempo" alltså musik som ska få en att tagga till och vilja fortsätta. Men den musik hon spelade var bara mesig och för att hålla takten var man nästan tungen att göra övningarna i slow motion. Jag gick från passet tidigare i ilska och irritation.

Nästa gång hade jag accepterat att det är tråkig musik under passet. Problemet då uppstod när vi skulle göra sit-ups. Det gick så långsamt att jag började gäspa och kände för att slumra till lite. Istället försökte jag koncentrera mig och tänka på annat. Försöka bortse från den sövande musiken. Jag låg på golvet och gjorde sit-ups, tittade mig omkring i salen och började fundera. Bakom mig fanns glasfönster och bakom dessa ett rött skynke. Istället blev jag väldigt nyfiken på skynket bakom mig. Det såg så konstigt ut. För att kunna se det ordentligt fick jag luta mig åt sidan och samtidigt vrida nacken ett halvt varv, usch det gjorde ont. Men jag ville verkligen veta vad det var för konstigt skynke. Det såg liksom inte ut att vara av tyg, såg mer ut som plast men ändå inte. Något mellanting kanske? När jag fick ont i nacken hittade jag andra saker.
Uppe i taket fanns massor av rör. Då menar jag verkligen massor! Men var skulle alla dessa leda? De var ju oändligt många. Stora som små. Är det vatten där i? Men usch tänk om de skulle spricka, då skulle alla i salen bli blöta och springa omkring i massa vatten. Det hade iof varit ganska kul.

Och sådär fortsätter det. Jag bara letade efter fler och fler saker att titta på och fundera kring. För att inte somna fick jag hålla tankarna på annat håll!

Men jag vädjar åt alla jympaledare, snälla spela lite roligare musik! De flesta gör det redan men vissa bryter verkligen mot alla regler. Kanske är det bara jag som stör mig på musiken, det vet ju inte jag men det brukar vara ett dåligt tecken om någon somnar under ett jympapass. Bara en tanke sådär.

Det här är ett inlägg som jag länge velat skriva. Nu är det inte lika aktuellt längre eftersom fenomenet i fråga har förändrats och folk har lärt sig hur man trycker på en knapp och sedan går åt sidan.. Men det är nog bäst att jag tar det från början.

Ny termin (ht10), nya människor, väldigt många nya människor rör sig omkring i skolan. Speciellt vid kl 12 framför de mikrovågsugnar som skolan har. Förstås förstår jag att det är många som vill värma sin mat och att det kan bli kö. Men det behöver väl inte bli trafikstockning och kaos om det finns flera lediga "micros" att använda? Jag vet att det är trångt men då behöver varje person tänka till lite extra, se sig omkring och tänka "om jag står här, står jag då ivägen?". Den tanken verkar inte ha kretsat i någon av de nyaste studenterna hjärnor. Om de visserligen tänker tanken och sedan bestämmer sig för att vara irriterande och står där ändå, det vet jag ju inte.

Det som händer är att de ställer in sin mat, trycker på knapparna, som för övrigt tar ett par sekunder men istället för att lämna plats till de bakom i kön så ställer de sig mitt framför micron och bara står där. Ja, något måste ju vara intressant där inne. Att stå och kolla in i micron för att se vad som händer. Rör den på sig? -Jo den snurrar runt lite. Men vänta nu, nu bytte den håll?! Det finns tydligen mycket att undersöka där inne. Men om man ska göra forskningsexperiment så kan man ju välja en annan tid än just kockan 12 på en vardag? Kanske ska föreslå det!

Tänk att skolan köpt in en RED-kamera och beställt Arri Alexa när det verkar finnas mycker mer intressanta saker (för vissa) i köksutrymmet. Jag tycker bara det är så intressant det här fenomenet. Man slutar aldrig förundras.

Något som stör mig oändligt mycket är mitt beteende på gympapassen. Jag tänker varje gång att nu får det vara nog med det här, nästa gång ska jag tänka mig för osv. Men det blir samma veva varje gång!

Det som händer är att när jag är jättetrött, flåsar mycket och nästan undrar varför jag gick på passet, då ska vi springa runt i salen. Sekunden senare när jag börjat springa har jag helt glömt bort att jag var riktigt slut innan. Det känns som att det inte är nått som man bara går och glömmer bort hur som helst (jag må ha dåligt minne men någon måtta får det ju vara).  Det är som att hjärnan nollställs, kopplas bort från övriga kroppen eller bestämmer sig för att "köra sitt eget race".
Det som händer är att jag ökar fart hela tiden, jag byter till yttervarv och tar ut svängarna avskyvärt mycket och ökar fart....jag slutar aldrig öka i fart...Det inte är jag som styr, det bara blir liksom...som Emil i Lönneberga skulle ha sagt. Jag måste hela tiden springa mitt snabbaste. Jag nöjer mig inte med att springa i normal takt, det går bara inte. När jag väl börjat springa går det inte att stoppa. Jag känner vinden som blåser och håret som flyger åt alla håll. Benen bara går av farten. De går inte att kontrollera. Precis innan tänker jag att jag kanske ska ta det lite lugnt men det går inte! Det finns inget som heter det!

Sen när vi ska sluta springa går det helt plötsligt upp ett ljus "Jamen juste, jag var ju jättetrött nästintill utmattad innan jag började springa det snabbaste jag kunde i salen". Då blir jag alltid jättearg på mig själv! Jag är mer slut än innan och måste fortsätta med de nya stegen och övningarna. Men för att straffa mig själv fortsätter jag i samma stil resten av passet.
Ibland råkar jag ut för att springa i salen två gånger och då blir det bara ännu värre. När jag först kutat det snabbaste jag kan för att sedan senare byta håll och kuta åt andra hållet.

Och det här fenomentet är fortfarande en obesvarad gåta.

Det är så intressant det här med butiksförsäljare. Troligtvis måste de varje gång någon köper någonting, erbjuda en till produkt för att sälja mer. Jag köpte ett par skor på Dinsko i Falun för ett par dagar sen och blev erbjuden ett slags sudd som ska sudda bort det smutsiga på skon. Jahapp, fiffigt tänkte jag men inget jag hade tänkt köpa.

August köper ett par skor någon dag senare och butiksbiträdet (inte samma person) vänder sig bort för att hämta en produkt att erbjuda. För att underlätta för henne säger han snabbt: och jag vill inte ha något sudd. Hon tittar snabbt på honom men en ilsken blick och säger : "det här är inget sudd! Det här är en borste. Man borstar bort smutsen med den!" August fortsätter: "och en sån ska jag inte.." Hon avbryter snabbt med en förnärmad ton: "jaha, så du vill ha smutsiga skor". Det enda rätta hade ju varit att fortsatt säga: Ja, smutsiga skor är det bästa jag vet. Varför är inte skorna redan smutsiga när man köper dom? det är ju så jobbigt att hoppa i lera med dem så de blir riktigt skitiga!

Det mest intressanta i det här är just att butiksbiträdet tog illa vid sig att han inte ville köpa den där "mirakelborsten". Det var som att hon blivit förolämpad och sårad. Som om att hon personligen hade med handkraft suttit i en gammal smutsig lagerlokal och limmat fast varenda strå på den där brosten samtidigt som en arg, agressiv och otäck chef står där och skriker förolämpande ord om henne och hennes arbete och om hon inte fick den såld skulle hon behöva flytta ur sin lägenhet och bo på smutsiga gatan ensam och övergiven. Okej, hon kanske inte såg så sorgsen ut men det kändes som att hon verkligen ville säga att det är rätt åt dig nu för att du köpt ett par skor som kommer bli jättefula!

Men okej, hennes hund kanske har dött.

Ja, uppenbarligen någon. Det är intressant det där hur snabbt det går innan saker försvinner i skolan. Jag tog med mig en mugg som jag skulle kunna ha till lunchen och ställde i en av många tomma hyllor i skolan. Färgen var sådär äckligt gul att man nästan mådde illa när man såg den. Dessutom hade jag en stor klisterlapp där det stod mitt namn med någon gammal WordArt-stil. Jag hade nämligen den där muggen när jag började skolan i första klass. Och att någon skulle ta något så fult verkade otänkbart. Därför är det extra intressant när man inser att det kan ske. Men det finns faktiskt ett till alternativ. För jag har fortfarande svårt att tro att någon skulle ta något så förskräckligt som den där muggen.

Det finns nämligen en städare på skolan som slänger allt han ser. Ja, det är faktiskt sant! August hade sitt block och sin penna i ett studierum på skolan. Han gick ut i fem minuter för att ringa ett samtal och när han kom tillbaka var både blocket och pennan borta. Han letade och letade i det väldigt lilla rummet men hittade ingenting. När han gick förbi en lugnt gående man med städutrusning såg han sitt block ligga i den stora, svarta sopsäcken. Han poängterade detta för städmannen och han förstod ingenting. Han hade inte den minsta aning om hur hans block kunde hamna där och pennan hade han inte sett när han precis städat i studierummet. (Har han inte råd med egna pennor så han måste ta från fattiga studenter?) Jag misstänker iaf att han slängt min förskräckligt fula men mycket praktiska plastmugg. August fina vattenflaska stod precis brevid och den var också borta. Men man kan ju aldrig veta. Saker verkar få fötter på skolan.

Det var länge sen jag skrev men inser att jag måste skriva här för att kunna få kontakt på Facbook. Min Facbook fungerar nämnligen inte. Kan inte logga in. Facebook påstår att min mailadress är ogiltig. Kunde dom inte sagt det för två år sen när jag startade kontot istället då?  Helt plötsligt slutade den bara fungera. Men jag får fortfarande alla mail från Facebook till min så kallade ogiltiga emailadress. Om nån har nått tips på hur man kan lösa detta...snälla hjälp =P

Jag har en fantastisk fördel här i livet. Jag kommer säkerligen aldrig försova mig! Och det utan att ens ställa klockan! Nu låter det kanske som om att jag ska sälja in någon ny revolutionerande produkt men det stämmer kanske inte helt.
Jag har nämligen den fantastiska turen att bo under ett dagis! Mina älskade grannar ovanpå består av (om jag får gissa) 10 barn fulla med spring. Och det är ju så fantastiskt med barn att det inte spelar någon roll vad klockan är, de kan springa och hoppa hur mycket som helst ändå! Klockan sex börjar det! (Sex är ju absolut den tid jag varje morgon vill vakna). Sen är det full rulle fram till 12.
Vet ni vad det bästa är? Rummet som är precis ovanför mitt sovrum verkar vara någon slags lekstuga. Där kan barnen fritt hoppa, strudsa och banka hur mycket de vill på golvet. Fantastiskt! Men jag måste säga att det känns lite farligt också. Jag står beredd varje morgon klockan sex för att ta emot dessa barn eftersom de säkerligen en vacker dag åker igenom golvet. Då måste ju någon vara beredd.

Jag såg filmen precis. Det är nästan läskigt när jag inser hur träffad jag blev. Men jag blev inte ledsen över den ”fakta” som filmen presenterade. Snarare lättad.

 

Det är inte alltid lätt att förstå sig på varandra. Det har det aldrig varit. Men någonting fick mig att hajja till och jag känner bara en enorm lättnad. Varför tänka så mycket? Varför ”oroa” sig? Det blir som det blir och det kommer bli bra i slutändan i vilket fall som helst. Jag tror säkert att du flera gånger oroat dig; varför svarar han/hon inte på mitt sms? Det är bara ett exempel på de många frågorna en tjej ofta ställer sig. Jag säger inte att den här filmen ska vara någon sorts guide men jag tror de flesta varit i någon liknande situation. Vi har hört det förr MEN: Tjejer analyserar för mycket! Ja, vi vet alla om det. Hur kommer det sig då att vi fortsätter? Hela tiden! Varför kan vi inte bara slappna av? Ta dagen som den kommer. Och händer det något positivt så gör det. Vi behöver inte gå runt och hoppas hela tiden bara för hoppandets skull. Det är mysigt att ha nått att se fram emot och det är alltid härligt att känna att det finns hopp. Men det behöver inte överdrivas.

Så mycket energi går åt att tänka på vad andra tycker och tänker, att tänka på hur man skulle kunna gjort en viss situation annorlunda. Men det som hänt går inte att ändra på och hur mycket jag än tänker kommer jag aldrig kunna komma på vad någon annan tänker. Så är det bara. Jag tror vi behöver slappna av. Inte fundera och analysera situationer. Bara vara oss själva och låta det räcka. Då kommer vi längst.

Jag har ett problem! Ja, alltså inte nått "vanligt" problem. Det här är ett ganska sjukt problem. Jag är en sån person som väldigt lätt kan störa mig på saker. Det kan handla om vad som helst. När jag sitter och läser nån bok så kan jag störa mig på att kudden bakom inte ligger som den låg när jag la dit den eller att mobilen ligger för långt bort ifall den skulle ringa och när jag reser på mig kommer ju kuddarna röra sig ännu mer. Ja, såna där saker lägger jag energi på!
Men om det vore slut där! Ikke då. Vissa ord kan jag bara inte höra. Själva orden är så irriterande och konstiga. Varför finns det ord som beskriver nått som det redan finns ett ord för? Diskurs, fält, doxa osv. Jag klarar bara inte av orden! Jag vet egentligen inte varför jag tar så illa vid mig. Men nu är det bara så, så det så!