neusen

Livet rullar vad som än händer i en annan människas liv. Världen finns kvar, vad som än händer i mitt liv. När ett flygplan lyfter och man ser samhället nedanför bli mindre och mindre kan man knappt förstå att det i varje hus bor flera livshistorier med allt vad det innebär. När man går på T-centralen eller sätter sig på en buss möter man massor av människor. Jag vet bara vad som står på i mitt  liv. Men tänk att varje människa har sitt liv med massor av erfarenheter och människor runt omkring sig. Och varje människa bär på en massa problem och farhågor. Men livet går förbi. Inte bryr sig någon om varje människa man möter eller bara ser gå förbi på centralen. Men tänk om det var så! Förra året när jag åkte buss satt jag och funderade på vad det kan vara för typ av människa som sitter framför mig. Att dömma efter utseende kanske inte är det bästa, men vad har jag mer att gå efter? Men det var intressant att fundera över vad människan hade bakom sig i sitt liv. Det gav mig en ny bild av människor man möter. Varje person har ju en hel historia bakom sig och varit med om så mycket. Säkert bär personen i fråga på något som jag skulle kunna lära av.
 Alla liv går förbi och det känns som om att mitt går i slowmotion. Jag står stilla och världen runt omkring snabbspolas förbi. Jag kan inte gå vidare utan att få klarhet. Klarhet vad som händer näst. Ett liv i min tidigare hemstad som varit över allt bra. Eller ta livet som det kommer och gå vidare. Jag vet att jag klantar mig. Ändå låter jag det gå. Men varför? Jag står och stampar och kan inte koncentrera mig.

För första gången kan jag inte tänka på nått roligt och glömma. För nu är det verkligen allvar. Dags att inse.