neusen

1 augusti 2008 flyttade jag in på Britsens studentbostäder. För att uttrycka mig sparsamt kan jag säga att jag fick en chock då jag entrade byggnaden och inte minst köket. Hur ska jag kunna bo på det här skitiga stället? Det var väl den första frågan jag ställde mig. Att må illa av lukten då någon öppnar kylskåpet fick bli "vardagsmat". Att skälla ut folk som vägrar ta rätt efter sig hade jag mycket nära till men avstod. Ibland kokade jag av ilska. Då stängde jag in mig på rummet, sparkade några gånger på sängen och sen återgick till det jag höll på med.
   Jag kommer väl ihåg känslan av att vakna klockan 4 på morgonen när man ska ha tenta för att grannen under har efterfest i två timmar och har en enda låt på repeat. Jobbigast då var att det var en melodi som fastnade på hjärnan och jag kom på mig själv med att ligga och sjunga melodin. Men jag funderar på om det nästan var värre när man satt inne på rummet och otroligt sugen på kladdkaka och någon precis bakat det i köket. All matos från köket kändes in i mitt rum vilket bara kan ha negativa konsekvenser. Men det var inte så ofta någon bakade tydligen. För det mesta luktade det bara bränt iaf..

Jag förstod att det bara var en tidsfråga innan brandlarmet skulle gå. En kväll när jag försökte sova luktade det väldigt mycket rök inne i mitt rum. Det har ju hänt förut men inte så där starkt. Och denna gång var det inte bränd mat som luktade..1 februari klockan 01.09 gick brandlarmet. Jag hade legat länge i sängen och irriterat mig på den kvävande lukten. Jag irriterade mig på de som brukade röka i korridoren och kände att det får vara nog nu. När brandlarmet gick blev jag arg. Jag hoppade ur sängen, gick fram och tillbaka och försökte avreagera mig. När jag öppnade dörren lät det så starkt så jag strängde och letade efter öronproppar men hittade inga. Jag satte på mig en tröja och gick ut i tofflor och nattbyxor. Jag orkade verkligen inte bry mig. Jag var så arg. När jag kom ut kände jag att jag kanske skulle tagit ett par skor...det var väl -5 eller något ute men jag tänkte att det skulle vara över snart. Jag stod där ute för mig själv och var arg. 5 brandbilar kom och brandmän gick in. Det var inget allvarligt. Någon hade rökt på i mitt kök. Folk är ju så smarta!
 
Jag skulle kunna göra listan väldigt lång med allt jag ogillar med Britsen. Men jag kan ju inte säga att allt varit dåligt. Vissa minnen finns ju där och jag kan le när jag tänker tillbaka. Det var mysigt att alltid kunna ha någon att prata med när man lagar mat eller diskar. (Visserligen lagade jag inte mat så ofta och visade mig knappt i köket men när jag väl gjorde det kunde det vara mysigt ^^)
   Idag lämnade jag mitt rum och gick igenom britsen en sista gång. När jag gick i korridoren tänkte jag inte alls på det dåliga jag tidigare nämnt. Jag tänkte på allt jag varit med om. Alla bra och roliga stunder. Jag har så lätt att fästa mig vid saker. Att inte vilja lämna saker bakom mig. Det förvånar mig verkligen att jag under den relativt korta promenaden kunde komma på så många roliga stunder jag haft på Britsen. Jag ångrar verkligen inte att jag flyttat men jag kan erkänna för mig själv att jag ändå haft en fin tid där som jag inte vill glömma. Och jag har även erfarenheten att ha bott i korridor med mig när jag fortsätter framåt..