neusen

Under sommaren har jag jobbat extra en hel del. Varje dag kan man lära sig något nytt. Det som varit roligast är alla bröllopsfester jag serverat på. Jag tycker det är så roligt att duka med vita dukar, vika servetter och dekorera borden fint. Det blir alltid så högtidligt och vackert. Gästerna kan jag även säga är alltid nöjda och tycker det är jättefint i festsalen. Det får mig extra glad. Intressant är att se hur välordnade, uppklädda och tillfixade alla är till en början och hur det senare under kvällen i takt med dryckesintaget börjar dala... Men inget ont om våra gäster!

 

Efter middagen brukar det vara dans och jag har fått min plats att jobba i baren. Mycket har jag fått höra då jag serverat både det ena och det andra. Allt från kvinnor vars högsta önskan att deras män ska fria, oskyldiga flirtar och bara massa svammel. Men en kommentar tog ändå alla priser i fräckhet. Jag brukar aldrig ta åt mig av vad folk säger. Men den här natten kunde jag inte stå där och le som jag alltid gör, vad de än säger. Aldrig har någon heller sagt något som fått mig illa till mods. För jag bryr mig inte. Men denna gång stod jag bara där som en fågelholk och fick inte ut ett ord..

 

Några av gästerna hade lämnat sitt kort i baren och det var nu dags för dem att skriva på notan. Jag gick runt och hörde mig för och letade efter gästerna som var utspridda både ute och inne i olika rum. I min ficka på förklädet hade jag lagt kvitton och kontokorten välorganiserat. Med ett leende på läpparna fann jag tillslut de sista gästerna utomhus runt knuten på huset. Där stod fem till sex män och kvinnor och pratade. Jag räckte fram kvittona och bad dem skriva under. En av dem ville göra sig lustig och kommenterade varje liten rörelse jag gjorde. Tillslut brast han ut ”Men var har du dragit det här kortet någonstans?!” Allas blickar vändes snabbt mot honom. En annan svarade lite tyst ”I skåran kanske”. Några började fnissa. Mannen fortsatte högt och tydligt: ”Vilken skåra då?!” Han pekade på mig, log brett och fortsatte: ”Den under förklädet eller.....?!” Sa han och skrattade stolt.....Jag tappade hakan! Ja, bokstavligt talat så stod jag där med vidöppen mun helt chockad. Jag trodde folk kunde behärska sig och hålla sina tankar inombords, men icke! Jag fick inte fram ett ord och jag kommer så väl ihåg hur jag i chocktillstånd nästan fick dra upp hakan med händerna.

Efter några sekunder kom han på sig själv och skyllde på en person som stod bredvid ”Nämen vad säger du, så där kan man inte säga”. Han skämdes ett par sekunder men sen var det över och han försökte skämta vidare.

 

Okej, det var bara en kommentar och folk kan säga lite väl oönskade saker när de druckit en del, men den kommentaren var väldigt onödig!

Egentligen skulle jag kunna säga att det här är mitt första inlägg, riktiga inlägg. Det jag skrev för åtta månader sedan kan knappast räknas. I alla fall så ska jag övergå till ämnet.
Jag jobbar på Torpa pensionat sen två år tillbaka. Den här helgen var riktigt jobbig och förde med sig många hinder i jobbet. Var tredje helg är det min tur att "sköta" hotellet, med allt som handlar om frukost, servering, städning, sitta i reception mm. Den här helgen var det min tur.
Jag känner inte riktigt att jag vill skriva så mycket mer nu men jag bifogar en bild på hotellet.



Så här kan det se ut en sommardag i Torpaviken. Mycket trevligt. Värt att se!