neusen

1 augusti 2008 flyttade jag in på Britsens studentbostäder. För att uttrycka mig sparsamt kan jag säga att jag fick en chock då jag entrade byggnaden och inte minst köket. Hur ska jag kunna bo på det här skitiga stället? Det var väl den första frågan jag ställde mig. Att må illa av lukten då någon öppnar kylskåpet fick bli "vardagsmat". Att skälla ut folk som vägrar ta rätt efter sig hade jag mycket nära till men avstod. Ibland kokade jag av ilska. Då stängde jag in mig på rummet, sparkade några gånger på sängen och sen återgick till det jag höll på med.
   Jag kommer väl ihåg känslan av att vakna klockan 4 på morgonen när man ska ha tenta för att grannen under har efterfest i två timmar och har en enda låt på repeat. Jobbigast då var att det var en melodi som fastnade på hjärnan och jag kom på mig själv med att ligga och sjunga melodin. Men jag funderar på om det nästan var värre när man satt inne på rummet och otroligt sugen på kladdkaka och någon precis bakat det i köket. All matos från köket kändes in i mitt rum vilket bara kan ha negativa konsekvenser. Men det var inte så ofta någon bakade tydligen. För det mesta luktade det bara bränt iaf..

Jag förstod att det bara var en tidsfråga innan brandlarmet skulle gå. En kväll när jag försökte sova luktade det väldigt mycket rök inne i mitt rum. Det har ju hänt förut men inte så där starkt. Och denna gång var det inte bränd mat som luktade..1 februari klockan 01.09 gick brandlarmet. Jag hade legat länge i sängen och irriterat mig på den kvävande lukten. Jag irriterade mig på de som brukade röka i korridoren och kände att det får vara nog nu. När brandlarmet gick blev jag arg. Jag hoppade ur sängen, gick fram och tillbaka och försökte avreagera mig. När jag öppnade dörren lät det så starkt så jag strängde och letade efter öronproppar men hittade inga. Jag satte på mig en tröja och gick ut i tofflor och nattbyxor. Jag orkade verkligen inte bry mig. Jag var så arg. När jag kom ut kände jag att jag kanske skulle tagit ett par skor...det var väl -5 eller något ute men jag tänkte att det skulle vara över snart. Jag stod där ute för mig själv och var arg. 5 brandbilar kom och brandmän gick in. Det var inget allvarligt. Någon hade rökt på i mitt kök. Folk är ju så smarta!
 
Jag skulle kunna göra listan väldigt lång med allt jag ogillar med Britsen. Men jag kan ju inte säga att allt varit dåligt. Vissa minnen finns ju där och jag kan le när jag tänker tillbaka. Det var mysigt att alltid kunna ha någon att prata med när man lagar mat eller diskar. (Visserligen lagade jag inte mat så ofta och visade mig knappt i köket men när jag väl gjorde det kunde det vara mysigt ^^)
   Idag lämnade jag mitt rum och gick igenom britsen en sista gång. När jag gick i korridoren tänkte jag inte alls på det dåliga jag tidigare nämnt. Jag tänkte på allt jag varit med om. Alla bra och roliga stunder. Jag har så lätt att fästa mig vid saker. Att inte vilja lämna saker bakom mig. Det förvånar mig verkligen att jag under den relativt korta promenaden kunde komma på så många roliga stunder jag haft på Britsen. Jag ångrar verkligen inte att jag flyttat men jag kan erkänna för mig själv att jag ändå haft en fin tid där som jag inte vill glömma. Och jag har även erfarenheten att ha bott i korridor med mig när jag fortsätter framåt..

aj

I lördags kom jag på mig själv! Ni vet gubbar som börjat tappa hår och för att dölja detta skeende kammar över reserande hår på flinten? (Mest intressant är det när de endast kammat över några få mycket svarta hårstrån.)
   Jag kom i alla fall på mig själv att göra detsamma! Inte för att jag börjat tappa hår och så men jag stör mig något fruktansvärt på min mittbena. Så jag kammar liksom över den hela tiden. Mycket irriterande.
  
Nåväl. Jag måste verkligen klippa mig i sommar men då står jag inför samma problem som jag stått inför de närmsta 2 åren (orkar inte räkna exakt). Jag vet hur jag vill ha min frisyr men frisörerna har en viss tendens att inte förstå mig. Jag kanske förklarar dåligt eller något men när jag förklarade för Maria verkarde hon förstå. Hmm. Jag hade i alla fall en bild på den "perfekta" frisyren och när jag lämnade över lappen till frisören fick jag exakt den frisyren också. Jag blev för första gången hos frissan, nöjd! Men så klart blev lappen kvar där. Tänk om jag då visste hur den lilla detaljen skulle påverka mig. Jag letar och letar efter bilder men hittar inte någon som liknar den. Hmm. Jag har heller ingen bild på mig i den frisyren.
   Jag har i alla fall tänkt klippa mig nu under sommaren så i fall det skulle bli helt galet konstigt eller fult så behöver i alla fall inte hela skolan se det =P. Smart va?  ^^,

Bilden visar ett tydligt exempel på den besvärliga mittbenan. Observera att bilden inte är från igår =p utan förrgår.

Tipsa gärna om ni vet någon bra frisör i Södertälje, Stockholm eller Falun...!

=D

Okej, jag ljög. Jag ska inte alls flytta i midsommar. Eller jag ljög inte men jag trodde att det skulle bli så. Istället ska jag jobba då och sen flytta helgen efter. Antagligen. =)

Den 5 juni 2008, solen sken från tidiga morgonen till sena kvällen. Sekunden min väckarklocka ringe började jag le. Och slutade inte le förens jag vaknade upp nästa morgon....

5 juni tog jag studenten. Dagen var perfekt på alla sätt. Aldrig har jag varit med om att ha kul en hel dag utan avbrott. Varje sekund njöt jag. Jag njöt när mina hälar av skavsår nästan skalades bort, ingenting spelade någon roll. Allt var så underbart. Samtidigt hade jag många tankar.. Tankar om framtiden. Jag visste att jag skulle plugga vidare direkt men var....? Och hur skulle mitt liv se ut ett år senare..? Många i klassen ville inte tänka så. De ville ta dagen som den kommer och bara leva livet. Men jag tänkte på det sättet med glädje. Jag kände att jag hade något att se fram emot. Att mitt liv om ett år skulle vara bra och inget annat. Inte för att det inte var det då, men jag kände att det fanns anledning att se på framtiden med glädje.
  Nu sitter jag här. Ett år efter studenten. Tittar ut. Vädret är inte detsamma. När jag tänker tillbaka på året som gått inser jag att jag varit med om väldigt mycket. Både positivt och negativt. 
   Jag har gått mitt första år på högskolan och insåg igår att det bara är 2/3 kvar av utbildningen vilket känns tråkigt faktiskt. Men men nu vill jag inte tänka så..
5 juni 2008, en dag värd att minnas!
 
Nu återstår bara en "ny" tanke....5 juni 2010....vad gör jag då? Troligtvis är svaret lättare nu än vad det var förra året...men...mycket kan hända på ett år..

Hej och god morgon!

Ifall ni undrar varför jag är uppe sååå otroligt tidigt beror det inte på att jag blivit knäpp utan att de började borra vääldigt mycket i rummet under. Redan vid 8. Jätteirriterande och nej, inga öronproppar hjälper mot det där. Säkerligen inte ens hörselkåpor.

Idag rör jag mig mot sydligare breddgrader och min packning är större än någonsinn. Ska bli väldigt intressant att få med sig alla grejer på tågen.
   Jag kommer i alla fall till Södertälje Syd 16.11, då blir det att smått rusa hemåt för att göra sig i ordning för Cillas studentmottagning. Det ska bli jättekul! =D

Jag sov även sista natten på hemska Britsen idag. Jag har liksom inte hunnit reflektera så mycket över det tidigare eftersom vi haft så mycket annat att tänka på hela tiden. Men nu har jag förstått hur det är. Och det är sjukt skönt! Ska bli spännande att flytta till ett nytt ställe som jag ska få kalla "hem". Dock vet jag inte exakt när jag flyttar eftersom jag inte får tag på han som bor i lägenheten nu. Han sa att de skulle flytta i juni någon gång. Senast blir i alla fall att jag flyttar 1 juli.

Nu är jag väldigt hungrig och då blir jag väldigt irriterad och då borde jag inte komma i närheten av någon så jag slutar skriva nu. Bajjj

Nu har jag haft opponering på min B-uppsats. Vi var sex personer i gruppen, alla gick i andra bildklassen som går en termin före oss och sen jag.

Jag trodde att jag skulle bli lättad efter opponeringen och känna att jag äntligen kan andas ut men det känns inget vidare faktiskt. Alla fick rest att göra och har en vecka på sig. Jag ska strukturera om texten och skriva lite mer om yrkessociologi. Jag känner mig bara helt slut och har ingen ork kvar. Jag vet att jag nu måste ta tag i det här och kämpa på för det är ju bara en vecka kvar men jag är helt slut, både fysiskt och psykiskt.
  Och nu måste jag packa och städa för jag flyttar ju sen också. 

26 maj

Just nu sitter jag på tåget till Falun. Kände bara att jag ville skriva lite här innan jag börjar analysera min B-uppsats.

När jag kom till centralstationen såg jag att man kan förtidsrösta där och gick fram och frågade om jag kunde göra det även om jag bor i Falun och det gick bra. Så jag röstade.. =S. Hehe! Jag är verkligen inte politiskt insatt för tycker allt sånt verkar tråkigt men jag har ändå lagt min röst och är ganska stolt faktiskt =P.
   I alla fall, när jag sa att jag bor i Falun sa en person som satt där att hon är uppväxt i Falun och vi började prata lite om gruvan och sånt. En ganska kraftig man satt bredvid och frågade om jag kunde historien om falukorven. Och den kan jag ju inte. Inte heller hon som är uppväxt i Falun. Han blev lite halvt upprörd och sa: ”men huuuuur kan du bo i Falun utan att veta historien om falukorven?!?!?” Nä, inte vet jag. De var väl hungriga eller nått sa jag. Han håll på länge och försökte ge mig ledtrådar men jag hade ingen aning.

För er som vill veta (taget från wikipedia):
Vid Falu koppargruva användes linor av tvinnad oxhud för att hissa upp kopparmalmen. Oxarna kom från Småland i stora konvojer och slaktades vid framkomsten till Falun. Köttet saltades sedan, och röktes. Under 1500- och 1600-talet lärde tyskarna, som hade stort inflytande vid gruvan, svenskarna att göra god korv av det rökta oxköttet.
   På 1870-talet tog Anders Olsson, far till Melker Olsson, upp traditionen att röka kött i sitt enkla slakteri. Den rökta korven utvecklades omkring 1890 till falukorv. Melkers är än idag ensamma om att tillverka falukorv i Falun.