neusen

Jag vill bara börja om

Hej! Jag är hungrig!

Det är något sjukt. Imorse sov jag ut ordentligt. Gick upp och sprang ett varv runt sjön, duschade och drog till skolan till Student-TV-mötet. Och åt lunch samtidigt. En kvart efter att jag ätit upp min mat blev jag hungrig. Riktigt hungrig. Mängden mat i min matlåda är densamma som tidigare och jag brukar bli proppmätt. Jag åt mer och sen fortsatte jag att äta på rasten. När jag kom hem tog jag ett par mackor som mellanmål. Och en stund senare åt jag mer. Nu bara vräker jag i mig en tallrik gröt. Hmm..? Hungrig hungrig. Jag fattar ingenting

Jag har något stor att säga. Ja, i detta inlägg kommer jag framföra något som jag tidigare aldrig trott jag skulle säga. Därför är det extra svårt att veta hur jag ska göra för att framföra min stora nyhet på ett rättvist sätt.

För ca tre veckor sen hade jag väldigt ont i huvudet. Jag fick en alvedon av August men förstod att jag inte skulle kunna svälja den. (Ni som troget läst min blogg har stött på ett inlägg med namn "Jag vägrar svälja!" Där jag beskriver hur jag aldrig kunnat svälja tabletter och börjat med alvedon som smäler i munnen.) Nåväl, jag bryter tabletten på mitten som vanligt. Samtidigt som jag stoppar den i munnen berättar jag för August att det här är en omöjlighet och att det alltid slutar med att jag får tugga dem. Jag tar en stor klunk vatten och stannar upp...det är något som inte stämmer. Jag kan känna att mitt ansiktsuttryck är helt nollställt. I ett par sekunder stannar hela världen upp. Jag vet inte hur jag ska reagera. Den är borta! Var har den tagit vägen? Svalde jag den? Nej, det låter som en omöjlighet!? Men den var verkligen borta!
  
Den där stunden har faktiskt förändrat mitt liv. Nu har jag börjat ta mina äckliga järntabletter igen. Men den här gången slipper jag känna smaken av dem. Eftersom jag nu kan svälja dem! Och kanske försvinner min trötthet på köpet.

I förrgår när jag satt på tåget funderade jag över lite allt möjligt. Som vanligt men den här gången flög massa ämnen  och tankebanor runt i min hjärna. Ja, det finns en hel del att fundera på om man är Linnéa. Vissa saker fick jag en god känsla över i kroppen medan annat gjorde mig lite illa till mods. Och så är det väl med allting. Men på senaste tiden har jag haft väldigt dåligt samvete över nästan allting. Mest över hur jag själv resonerar och sedan handlar. Att jag kanske resonerar efter jag har handlat istället för före. Du vet, att jag inte "tänkt efter, före". 

(Kl. 17.56)

Det är intressant hur lätt man påverkas av sin omgivning och anpassar sig efter olika situationer.

Vi gått mer än halva ljudterminen och att diskutera vilken frekvens det blir när jag blåser luft i en flaska har nästan blivit till en fritidssysselsättning. (Jag lovar, det är kul.) Och hur intressant är det inte att tänka på hur alla föremål runt omkring oss reflekterar eller absorberar ljudet som kommer från min mun? Okej, när jag tänker efter så är det väl bara jag som tycker det här är intressant och skulle gärna kunna tänka mig att läsa ljudproduktion fortsättning. (De ser mig en som förrädare. Vi är ju trots allt bildstudenter.)
   Idag i skolan gick vi runt och klappade händerna på olika platser och fick uppleva det oönskade flutter-ekot. Såg väl lite väl onormalt ut när vi en och en fick gå in i ett ”lusthus” i skogen och stampa och klappa händerna =P. Men det var väl pedagogiskt och intressant. Nu sitter jag i alla fall på tåget hem och funderar på allt som hänt de senaste dagarna/veckorna. Mycket spännande.
   
Nu orkar jag inte skriva mer.

Baajj

Du har säkert också känt som jag. Man drömmer något och verkligen lider i drömmen för att det är så jobbigt. Det handlar inte om smärta, "bara" jobbiga situationer som man verkligen inte vill vara med om!

I natt drömde jag att jag var på något vattenland och kommer ihåg att innan jag åkte tänkte "Jag vill så gärna ha med min badanka men jag kommer säkert ångra det sen". (Fick en stor badanka av Markus och Carro runt halsen på studenten) Men sen tog jag med ankan och jag var verkligen glad över mitt beslut när jag lekte med ankan i vattenlandet. Dessutom anslöt sig en massa andra småankor också när jag badade hej vilt.
   Vi skulle ge oss av och av någon anledning kom jag ifrån min gule vän. Jag åkte en bil fram och tillbaka runt vattenlandet och letade. Letade och letade. (Påminner lite om känslan jag hade när jag tappade bort mitt cyklop på Mallorca.) Jag fick verkligen panik och sprang fram till andra som hade badankor och frågade om de verkligen var säkra på att det där var deras anka!
Tyvärr vaknade jag utan att hitta ankan. Men när jag entrade badrummet idag såg jag att min kära anka satt där! Och det var verkligen skönt att se!
Nu kan jag cykla till skolan utan att vara orolig. =)

Men betyder det här att det här är en farhåga? =P. I går natt drömde jag ju till exempel om Facebook. Det var inte så farligt.

Så här efter nästan sex veckor börjar jag känna mig frisk. Inte helt återställd men nära till frisk i alla fall. Och jag kunde verkligen inte hålla mig...! Jag var tvungen att ta en joggingrunda och det var underbart! Det var så soligt och jag sprang runt en sjö här i Falun. Jag log hela rundan och kände vinden mot mina kinder. När jag kände en stark motvind njöt jag! Det var så skönt att få kämpa lite extra med vinden mot sig. Underbart! Jag längtar redan till nästa runda! =)

Och nu några timmar senare har jag tagit en favorit i repris. Blev så sugen på en till runda så jag stack iväg igen..