neusen

Måste bara få dela med mig av en annons jag stötte på i tidningen för ett tag sedan. En ny affärsidé kanske..?

Annonsen låter aningen suspekt. Dock känns annonsen inte riktigt helt okej.
Meningen "Vi utför det mesta" låter aningen desperat. "Kom och hyr oss, vi gör vad som helst!" Nya sättet att på ett lagligt sätt hyra en slav? Det är den känslag jag får när jag läser annonsen. När jag sökte på "hyr en slav" på google fick jag inte så många träffar heller så det kanske är en bra affärsidé. (Skämt å sido)

Hade de gett lite fler alternativ på vad dessa tjänster skulle kunna innefatta hade jag kunnat slippa dra dumma parelleller.

Det jag menar är att de verkar vara seriösa med sin idé men sättet att utforma sin annons kanske inte var det mest klockrena.

Det är väl sötare med en pingvin? Det bore vara ett lätt val. Men äpplen är ganska goda de också.

Vad tycker ni?

Armhävningar? Eller vad är det hon gör? Alla andra i jympasalen gör iaf armhävningar men jag blir förvirrad. Ska jag göra riktiga armhävningar eller ska jag göra som ledaren: stå på alla fyra och luta framdelen av kroppen upp och sedan ner?
Inte det att hon står på knä istället för fötterna, hon står ju på alla fyra!

Ja, det är faktiskt sant. Det finns ingen övning i det hon gör! Jag har, för att inte skämma ut mig i salen faktiskt övat hemma för att se vad det är hon egentligen gör. Och jag kan inte kalla det varken jobbigt eller träning. Inte konstigt att hennes "armhävningspass" är ovanligt långa, man kan ju hålla på i evigheten med de där rygghävningarna (?). Jag vet inte ens vad jag ska kalla det.
Jag har med mitt ögonmått mätt vinkeln i knäna och de mäter 90 grader!!

Hade jag varit en träningspolis hade jag dömt henne för brott mot armhävningslagen (!), och det är grova straff för det!

Det här är ett inlägg som jag länge velat skriva. Nu är det inte lika aktuellt längre eftersom fenomenet i fråga har förändrats och folk har lärt sig hur man trycker på en knapp och sedan går åt sidan.. Men det är nog bäst att jag tar det från början.

Ny termin (ht10), nya människor, väldigt många nya människor rör sig omkring i skolan. Speciellt vid kl 12 framför de mikrovågsugnar som skolan har. Förstås förstår jag att det är många som vill värma sin mat och att det kan bli kö. Men det behöver väl inte bli trafikstockning och kaos om det finns flera lediga "micros" att använda? Jag vet att det är trångt men då behöver varje person tänka till lite extra, se sig omkring och tänka "om jag står här, står jag då ivägen?". Den tanken verkar inte ha kretsat i någon av de nyaste studenterna hjärnor. Om de visserligen tänker tanken och sedan bestämmer sig för att vara irriterande och står där ändå, det vet jag ju inte.

Det som händer är att de ställer in sin mat, trycker på knapparna, som för övrigt tar ett par sekunder men istället för att lämna plats till de bakom i kön så ställer de sig mitt framför micron och bara står där. Ja, något måste ju vara intressant där inne. Att stå och kolla in i micron för att se vad som händer. Rör den på sig? -Jo den snurrar runt lite. Men vänta nu, nu bytte den håll?! Det finns tydligen mycket att undersöka där inne. Men om man ska göra forskningsexperiment så kan man ju välja en annan tid än just kockan 12 på en vardag? Kanske ska föreslå det!

Tänk att skolan köpt in en RED-kamera och beställt Arri Alexa när det verkar finnas mycker mer intressanta saker (för vissa) i köksutrymmet. Jag tycker bara det är så intressant det här fenomenet. Man slutar aldrig förundras.

Det är så intressant det här med butiksförsäljare. Troligtvis måste de varje gång någon köper någonting, erbjuda en till produkt för att sälja mer. Jag köpte ett par skor på Dinsko i Falun för ett par dagar sen och blev erbjuden ett slags sudd som ska sudda bort det smutsiga på skon. Jahapp, fiffigt tänkte jag men inget jag hade tänkt köpa.

August köper ett par skor någon dag senare och butiksbiträdet (inte samma person) vänder sig bort för att hämta en produkt att erbjuda. För att underlätta för henne säger han snabbt: och jag vill inte ha något sudd. Hon tittar snabbt på honom men en ilsken blick och säger : "det här är inget sudd! Det här är en borste. Man borstar bort smutsen med den!" August fortsätter: "och en sån ska jag inte.." Hon avbryter snabbt med en förnärmad ton: "jaha, så du vill ha smutsiga skor". Det enda rätta hade ju varit att fortsatt säga: Ja, smutsiga skor är det bästa jag vet. Varför är inte skorna redan smutsiga när man köper dom? det är ju så jobbigt att hoppa i lera med dem så de blir riktigt skitiga!

Det mest intressanta i det här är just att butiksbiträdet tog illa vid sig att han inte ville köpa den där "mirakelborsten". Det var som att hon blivit förolämpad och sårad. Som om att hon personligen hade med handkraft suttit i en gammal smutsig lagerlokal och limmat fast varenda strå på den där brosten samtidigt som en arg, agressiv och otäck chef står där och skriker förolämpande ord om henne och hennes arbete och om hon inte fick den såld skulle hon behöva flytta ur sin lägenhet och bo på smutsiga gatan ensam och övergiven. Okej, hon kanske inte såg så sorgsen ut men det kändes som att hon verkligen ville säga att det är rätt åt dig nu för att du köpt ett par skor som kommer bli jättefula!

Men okej, hennes hund kanske har dött.

Känner du igen dig? Känslan av att vara så trött att ögonen klibbar ihop sig och du är helt slut i kroppen. Den enda tanken som går att tänka är: "somna om, GENAST". Något inom dig gör ändå att du försöker öppna ögonen och det liksom svider till när du äntligen lyckats kisa lite. Du försöker bortförklara dig med att det inte verkar som om att det är meningen att du ska gå upp nu..Men inte hjälper inte. I denna stund som bara är till besvär ska du se din största fiende i vitögat. Du MÅSTE stiga upp! I den stunden finns inget värre!


Så där känner jag ungefär varje morgon när jag ska upp tidigt för att jobba. Jag har inget mot jobbet i sig. Jag vill jobba! Det kan faktiskt vara väldigt trevligt mellan varven. Det är bara den förskräckliga ansträngningen att gå upp tidigt som förstör. När jag vaknade i morse nästan skrek jag ut "SKIIT också, det är morgon!" Så börjar min dag...


(Bilden visar hur jag ser ut när jag gått upp oacceptebelt tidigt och försöker se normal ut. Kanske så jag ser ut på mornarna på jobbet? :O :| )

26 maj

Just nu sitter jag på tåget till Falun. Kände bara att jag ville skriva lite här innan jag börjar analysera min B-uppsats.

När jag kom till centralstationen såg jag att man kan förtidsrösta där och gick fram och frågade om jag kunde göra det även om jag bor i Falun och det gick bra. Så jag röstade.. =S. Hehe! Jag är verkligen inte politiskt insatt för tycker allt sånt verkar tråkigt men jag har ändå lagt min röst och är ganska stolt faktiskt =P.
   I alla fall, när jag sa att jag bor i Falun sa en person som satt där att hon är uppväxt i Falun och vi började prata lite om gruvan och sånt. En ganska kraftig man satt bredvid och frågade om jag kunde historien om falukorven. Och den kan jag ju inte. Inte heller hon som är uppväxt i Falun. Han blev lite halvt upprörd och sa: ”men huuuuur kan du bo i Falun utan att veta historien om falukorven?!?!?” Nä, inte vet jag. De var väl hungriga eller nått sa jag. Han håll på länge och försökte ge mig ledtrådar men jag hade ingen aning.

För er som vill veta (taget från wikipedia):
Vid Falu koppargruva användes linor av tvinnad oxhud för att hissa upp kopparmalmen. Oxarna kom från Småland i stora konvojer och slaktades vid framkomsten till Falun. Köttet saltades sedan, och röktes. Under 1500- och 1600-talet lärde tyskarna, som hade stort inflytande vid gruvan, svenskarna att göra god korv av det rökta oxköttet.
   På 1870-talet tog Anders Olsson, far till Melker Olsson, upp traditionen att röka kött i sitt enkla slakteri. Den rökta korven utvecklades omkring 1890 till falukorv. Melkers är än idag ensamma om att tillverka falukorv i Falun.

Reklam i all ära. Jag vet inte om det finns något som stör mig så mycket som irriterande och töntig reklam. Då menar jag reklam som överdriver eller "för-töntigar" ett senario.
 Jag hade tänkt nämna ett lysande exempel på detta men sitter just nu samtidigt och lyssnar på radioreklam. Och jag tror den "genren" är värst. Eftersom vi inte har de underbara rörliga bilderna måste även rösterna ta på sig skådespelarrollen. Det kan bara bli katastrof.

En reklam (finns otroligt många fler) som jag stör mig enormt mycket på är för SB12, för att få bra andedräkt:
 Två tjejer står och pratar om en kille och ena tjejen blåser på den andra och andedräkten blir godkänd eftersom hon självklart använt SB12. Senare bryder kompisen ut med världens fjortisröst "Åhh va han bra på å kyssas daaahhh......?!?!?!." Och så instämmer de i det mest flickaktiga "ahhhhhhhh iiiiiiiiiiiihhhhhhhhhh" och hoppar upp och ner. Nä, någonstans får det vara nog. Det känns så överdriver och jobbigt att bara titta på det. Men det kanske bara jag som blundar när detta kommer och är tråkig som inte hoppar omkring så där? Jag vet inte. Brukar man säga så där eller? Nu får ni rätta mig om jag trampat på några tår eller har helt fel!!

Jag har något stor att säga. Ja, i detta inlägg kommer jag framföra något som jag tidigare aldrig trott jag skulle säga. Därför är det extra svårt att veta hur jag ska göra för att framföra min stora nyhet på ett rättvist sätt.

För ca tre veckor sen hade jag väldigt ont i huvudet. Jag fick en alvedon av August men förstod att jag inte skulle kunna svälja den. (Ni som troget läst min blogg har stött på ett inlägg med namn "Jag vägrar svälja!" Där jag beskriver hur jag aldrig kunnat svälja tabletter och börjat med alvedon som smäler i munnen.) Nåväl, jag bryter tabletten på mitten som vanligt. Samtidigt som jag stoppar den i munnen berättar jag för August att det här är en omöjlighet och att det alltid slutar med att jag får tugga dem. Jag tar en stor klunk vatten och stannar upp...det är något som inte stämmer. Jag kan känna att mitt ansiktsuttryck är helt nollställt. I ett par sekunder stannar hela världen upp. Jag vet inte hur jag ska reagera. Den är borta! Var har den tagit vägen? Svalde jag den? Nej, det låter som en omöjlighet!? Men den var verkligen borta!
  
Den där stunden har faktiskt förändrat mitt liv. Nu har jag börjat ta mina äckliga järntabletter igen. Men den här gången slipper jag känna smaken av dem. Eftersom jag nu kan svälja dem! Och kanske försvinner min trötthet på köpet.

Alldeles för ofta resonerar jag så. Men någonstans måste jag finna ro och sluta tänka så för oftast är det inte så.

Förrförra onsdagen åkte jag hela vägen från Dalarna till Södertälje. Den låånga resan tog cirka 3,5 timme. Och jag bytte som vanligt tåg i Stockholm. Eftersom jag i en halvtimme skulle underhålla mig själv på Stockholms central tänkte jag gå ner och hämta en tidning och sätta mig och läsa.

Jag bar ner väskorna och ställde mig för att pusta ut ett tag innan sedan skulle gå vidare. Plötsligt rycktes jag med i någon slags ström. När jag vände mig om möttes jag av ett hav med människor som snabbt närmade sig. Ivrigt tittade jag mig runt, vände mig tillbaka och skynde framåt. Jag gick och gick. Ja, för det gick ju inte direkt att göra nått annat. Då hade jag troligtvis fått en vägg av folk springandes in i mig. Jag gick och gick, snabbare och snabbare och tittade stressat runt. Och där.....där.... är....var.. tidningsstället....Jag sköts med i strömmen och det var omöjligt att ändra riktning. Att vända sig om med alla väskor skulle säkerligen innebära samma som en U-sväng på motorvägen. Så jag laddade och laddade för en U-sväng. Men människor bara sprang över en. Och sen skedde det. Jag nästan blundade för att slippa känna protester. Säkerligen tänker någon ”dumma turist som förstör ordningen” men den chansningen fick jag ta! Några sekunder funderade jag på att strunta i tidningen. Men jag ville ju ha en. Jag liksom kryssade mellan alla yra höns som kom från höger och vänster och gav aldrig upp. Jag närmade mig tidningsstället och förberedde mig på att snabbt rycka tag i en tidning. Blickar flög förbi. Och där! Jag fick en! Jiiihooo! Då var det bara att springa så fort man kunde. Ja, för hur skulle man annars komma därifrån. Och då gav jag upp min tanke om att sitta och ta det lite lugnt och läsa min tidning i väntan på tåget. Jag gick hellre upp och frös i vinterkylan till mitt tåg skulle komma!
 
Vad kan man säga? Jag har bott i Dalarna i cirka tre månader och har tydligen totalt tappat tempot. Ja, för så kändes det. Jag kommer själv i håg när man gick, nästan sprang på centralen för att hinna med sitt tåg. Sprang slalom mellan människorna. Och jag var nog inte den enda som störde mig på de som ställde sig mitt i vägen eller bara gick långsamt framför en. Det var nog vardagens största irritationsmoment.
 
På onsdagen skedde ombytta roller. Nu fick jag vara den ”malplacerade” som bara ”förstör ordningen”.

 Seriöst, jag måste bara säga det!
 
En tjej som så klockrent förklarar hur tjejer tänker. Det är såå roligt. Har suttit uppe hela kvällen och tittat på olika klipp här och var och nu fastnade jag för några på kanal 5:s Misses lista. Det handlar iaf om Misse som bor ihop med sin kompis i Vasastan och Misse gör lite olika listor på saker som kan komma upp i livet. Några av alternativen på listan är riktigt klockrena och jag kan nästan lova dig att du känner igen dig någonstans. Jag har själv sett programmet på TV en gång och då listade hon "3 grundläggande lögner i ett förhållande". Det låter inte så kul men det var riktigt kul. ^^,

Jag länkar några av klippen. Jag kan bara inte sluta garva. Men det kanske är för att jag är trött? Vad vet jag? Klockan är ju ändå över 02.

http://misseslista.se/web/misseslista/3/-/k5videoplayer/single/42004/none - Hur man vet att man är kär

http://misseslista.se/web/misseslista/3/-/k5videoplayer/playlist-name/Misses%20lista%20106/none/ - 3 svårigheter att komma över i ett nytt förhållande

När jag går eller cyklar till skolan lyssnar jag på musik. Eller egentligen vart jag än är på väg lyssnar jag på musik ur min Mp3. Men när jag cyklar eller går till skolan har jag ett mål vart jag ska och måste komma en viss tid. Så då är det enda jag tänker på att komma fram. Men när jag en dag bestämmer mig för att handla innan jag går hem och kanske rååkar gå förbi godishyllorna kan säkerligen nån alldeles för söt sak läggas på rullbandet. Detta innebär att jag när jag kommit ut ut affären bara måste se ifall sötsakerna håller måttet. (Har fortfarande musik i lurarna). Det är ju faktiskt viktigt att ta reda på att det smakar som det ska så man inte senare blir jättebesviken eller nått sånt...det vore ju hemskt ^^,

Det jag vill komma till är iaf vad som händer här näst. Å vad man längtat efter den där godisbiten och det känns som om att den är såå långt borta. Men sakta men säkert närmar den sig munnen. Man känner doften och snuddar den med läpparna. Och vipps. Där är den. Man börjar genast känna den ljuvliga smaken ta över och man njuter i någon hundradels sekund innan man påbörjar tändernas arbete: första tuggan. Och där kom den! Och helt plöttligt är hela upplevelsen förstörd! Vad är det som händer? Jag hör mina egna tuggor eka i huvudet samtidigt som favoritmusiken rullar. Onej! Och utan att tänka på det tar man en tugga till! Och en till! Nej nej nej. Vad ska man göra? Hela munnen proppad med halvtuggad godis (jobbet måste slutföras). Samtidigt vägrar jag ta bort lurarna. Där rullar ju min värld! Ifall jag tar bort den kanske jag inser hur grå världen är på riktigt! Och jag tänker inte spotta ut godiset. Även om jag under några sekunders tankeverksamhet bollat den idén i huvudet. Men som tur kan jag ibland bärga mig.
 
Om du nu mot all förmodan inte förstår vad jag pratar om så testa! Lyssna på musik ur nån mp3 eller nått och ät godis samtidigt. Det är ju hemskt. Hela godisupplevelsen totalförstörs och man tuggar allt för livet för att blir av med godisen! Och vad är då meningen med att äta godis? Nä, usch ingen alls faktiskt. Nu börjar jag faktiskt må lite illa här. Blä.

Vi börjar närma oss jul. Ja jo, det har vi väl gjort i ett par månader nu till och med. Första julbordsannonsen såg jag i september och vid det ögonblicket ville jag börja gråta! Så sant är det ett lopp, det här med julbord. Det handlar om att tjäna pengar. Affärerna pyntar tidigt så folk ska köpa sitt julpynt just hos dem. Även om alla familjer han lådvis med massa skräp som ändå inte få plats i hemmen. Och då ska vi inte tala om allt pynt som gjordes på dagis....
 
Men för vanliga människor spelar det ju ingen roll om man skyndar sig fram med adventsljusstaken eller ej. För de har ju inga pengar att träna på det. Så, varför ha så bråttom? Första advent ska "staken" upp och inte en dag tidigare!  Vad är det för fel på folk? Jag behöver bara titta ut genom fönstret och så ser jag på andra sidan gatan en adventsljusstake i fönstret. Det är nästan så jag vill gå över, plinga på och fråga hur detta kommer sig!
 De är iaf inte lika galna här uppe i Falun som i Tälje. På P-hagsvägen brukar varje fönster vara prydda med ljus. Om de har 6 fönster mot gatan måste tydligen varje fönster ha en adventsljusstake. Får de dåligt samvete annars eller? Som om att fönsterna skulle frysa ut varandra om de inte fick en egen stake. För det är ju inte direkt snyggt. De kan de ju inte själva påstå. Intressant det där.

Den här veckan har jag haft en del sovmorgon. Igår sov jag ut efter all missad sömn från helgen och gick upp 12 men idag gick jag upp 9 vilket förvånar mig en del. Kanske har jag lyckats vända dygnet rätt igen.
 
Det som är jobbigt är iaf att man ligger i sängen och är sååå trött på morgonen. Det enda man tänker på är att få somna om. Och det gör man också ett antal gånger. Men...men.....tillslut sker det som bara inte får ske när man ligger nerbäddad i en varm säng och trivs som fisken i vattnet. Och man får somna om hur många gånger som helst eftersom man har sovmorgon eller är ledig....I alla fall: Man blir hungrig!! Då vänder man på sig och försöker somna om igen. Men magen bara värker! Och man vet att man kan gå upp och mätta den hungriga magen men det innebär en stor omständighet och förslust. Man måste ju ta sig ur sängen! Jag vet, det låter hemskt och farligt. Men det är vad som bara måste ske!

Då har jag faktiskt ett tips som jag i mina Södertälje-dar tillämpade varje ledig morgon! Jag sov och sov och sov och sen när jag blev hungrig tänkte jag som vanligt: Onej. Men jag tog mig i kragen och gick upp, åt frukost och gick och la mig igen! Fantastiskt va! Helt underbart ju. Ett litet tips bara ;). Men ni kanske inte alls har samma problem som ja =p. Men jag vill iaf dela med mig av mina konstigheter =).

Så kan man ju se det. Om man överdriver något sjukt mycket.

Det var nämnligen så här. Jag var och handlade i går och jag går alltid samma varv men blir precis lika frustrerad över att man måste gå fram och tillbaka för att hitta saker och för att inte missa något. Det finns en del i butiken som jag aldrig går till, för jag tänker att det inte finns något där. Men igår hände något stort. Jag tittade på tacohyllan och sedan mot området jag aldrig besöker. Och det är ju där köttdisken är! Vad jag har letat..?! Tänkt att man har undvikit den delen av buktiken i två månader. Och nu så såg jag det från ett helt annat perspektiv. Jag säger bara: Det sker stora under i denna värld! Så stora att jag bestämmer mig för att blogga om det till och med. Så hela världen kan ta vara på denna världsnyhet (iaf de som kan svenska).

Jag måste bara säga att jag känner mig genast bättre när jag fått släppa lös på en så här bra grej. Jippi jihoo

<--- Här är den

Tjenamors