neusen

Man kan länge förundras över alla dessa gratistidningar. Deras mål är ju att tjäna pengar genom annonser men... that´s it. Och då kan jag som läsare undra varför jag ska läsa denna tidning..om inte för tidsfördriv.
 SP är en gratistidning som delas ut till alla hushåll i Södertälje och grannkommunen Nykvarn. Som vanligt måste jag läsa någonting när jag äter eftersom jag blir rastlös annars ^^. Jag möttes igår av en annonssida i tidningen som fick mig att inse vilken otrolig tidning SP är. Som ni kan se på bilden har de alltså mitt under annonssidan lagt in en helt random bild på två marsvin. Hur roligt är inte det? Jag garvade verkligen riktigt länge åt det där. Komiskt. Och de kan inte lägga in en professionell bild utan tar en som säkert en 10-åring tagit på sina husdjur. ^^,

När jag går eller cyklar till skolan lyssnar jag på musik. Eller egentligen vart jag än är på väg lyssnar jag på musik ur min Mp3. Men när jag cyklar eller går till skolan har jag ett mål vart jag ska och måste komma en viss tid. Så då är det enda jag tänker på att komma fram. Men när jag en dag bestämmer mig för att handla innan jag går hem och kanske rååkar gå förbi godishyllorna kan säkerligen nån alldeles för söt sak läggas på rullbandet. Detta innebär att jag när jag kommit ut ut affären bara måste se ifall sötsakerna håller måttet. (Har fortfarande musik i lurarna). Det är ju faktiskt viktigt att ta reda på att det smakar som det ska så man inte senare blir jättebesviken eller nått sånt...det vore ju hemskt ^^,

Det jag vill komma till är iaf vad som händer här näst. Å vad man längtat efter den där godisbiten och det känns som om att den är såå långt borta. Men sakta men säkert närmar den sig munnen. Man känner doften och snuddar den med läpparna. Och vipps. Där är den. Man börjar genast känna den ljuvliga smaken ta över och man njuter i någon hundradels sekund innan man påbörjar tändernas arbete: första tuggan. Och där kom den! Och helt plöttligt är hela upplevelsen förstörd! Vad är det som händer? Jag hör mina egna tuggor eka i huvudet samtidigt som favoritmusiken rullar. Onej! Och utan att tänka på det tar man en tugga till! Och en till! Nej nej nej. Vad ska man göra? Hela munnen proppad med halvtuggad godis (jobbet måste slutföras). Samtidigt vägrar jag ta bort lurarna. Där rullar ju min värld! Ifall jag tar bort den kanske jag inser hur grå världen är på riktigt! Och jag tänker inte spotta ut godiset. Även om jag under några sekunders tankeverksamhet bollat den idén i huvudet. Men som tur kan jag ibland bärga mig.
 
Om du nu mot all förmodan inte förstår vad jag pratar om så testa! Lyssna på musik ur nån mp3 eller nått och ät godis samtidigt. Det är ju hemskt. Hela godisupplevelsen totalförstörs och man tuggar allt för livet för att blir av med godisen! Och vad är då meningen med att äta godis? Nä, usch ingen alls faktiskt. Nu börjar jag faktiskt må lite illa här. Blä.

Vi börjar närma oss jul. Ja jo, det har vi väl gjort i ett par månader nu till och med. Första julbordsannonsen såg jag i september och vid det ögonblicket ville jag börja gråta! Så sant är det ett lopp, det här med julbord. Det handlar om att tjäna pengar. Affärerna pyntar tidigt så folk ska köpa sitt julpynt just hos dem. Även om alla familjer han lådvis med massa skräp som ändå inte få plats i hemmen. Och då ska vi inte tala om allt pynt som gjordes på dagis....
 
Men för vanliga människor spelar det ju ingen roll om man skyndar sig fram med adventsljusstaken eller ej. För de har ju inga pengar att träna på det. Så, varför ha så bråttom? Första advent ska "staken" upp och inte en dag tidigare!  Vad är det för fel på folk? Jag behöver bara titta ut genom fönstret och så ser jag på andra sidan gatan en adventsljusstake i fönstret. Det är nästan så jag vill gå över, plinga på och fråga hur detta kommer sig!
 De är iaf inte lika galna här uppe i Falun som i Tälje. På P-hagsvägen brukar varje fönster vara prydda med ljus. Om de har 6 fönster mot gatan måste tydligen varje fönster ha en adventsljusstake. Får de dåligt samvete annars eller? Som om att fönsterna skulle frysa ut varandra om de inte fick en egen stake. För det är ju inte direkt snyggt. De kan de ju inte själva påstå. Intressant det där.

Den här veckan har jag haft en del sovmorgon. Igår sov jag ut efter all missad sömn från helgen och gick upp 12 men idag gick jag upp 9 vilket förvånar mig en del. Kanske har jag lyckats vända dygnet rätt igen.
 
Det som är jobbigt är iaf att man ligger i sängen och är sååå trött på morgonen. Det enda man tänker på är att få somna om. Och det gör man också ett antal gånger. Men...men.....tillslut sker det som bara inte får ske när man ligger nerbäddad i en varm säng och trivs som fisken i vattnet. Och man får somna om hur många gånger som helst eftersom man har sovmorgon eller är ledig....I alla fall: Man blir hungrig!! Då vänder man på sig och försöker somna om igen. Men magen bara värker! Och man vet att man kan gå upp och mätta den hungriga magen men det innebär en stor omständighet och förslust. Man måste ju ta sig ur sängen! Jag vet, det låter hemskt och farligt. Men det är vad som bara måste ske!

Då har jag faktiskt ett tips som jag i mina Södertälje-dar tillämpade varje ledig morgon! Jag sov och sov och sov och sen när jag blev hungrig tänkte jag som vanligt: Onej. Men jag tog mig i kragen och gick upp, åt frukost och gick och la mig igen! Fantastiskt va! Helt underbart ju. Ett litet tips bara ;). Men ni kanske inte alls har samma problem som ja =p. Men jag vill iaf dela med mig av mina konstigheter =).

Känslor är något som finns i huvudet. Själv kan man faktiskt påverka dem och händelser kan få dem att ändas hur snabbt som helst. Men de ligger där och pyr. När man känslosamt bestämt sig för att vända riktning och "avmobilisera" kan man tro att man är känslosamt redo för det. Men..?! Bara något såå litet kan få en att bli överlycklig. Och varför det? Varför bli överlycklig över något som inte ens är värt att bli lycklig över? Jag känner verkligen inte mig själv. Jag känner verkligen inte mig själv!

På en onsdagsmorgon tänker jag: "Å vad kul, det är onsdag för det är ju Bonde söker fru på TV". Den tanken får mig att leva under dagen. Jag går liksom och längtar och längtar. Och när man sett det så är det ingen mer vits med onsdagar.
 Och som bakant följer torsdagen. Och då tänker ja: "Å idag är det ju torsdag. Då är det väl något kul". Och så funderar jag ett litet tag...och funderar lite till....och...Nä. Då funderar jag på vad som är på TV.. Nä. Inget kul alls!


Btw nått bra TV-tips på torsdagar? :S

Hjärta och hjärna de är två olika saker de. Ibland samarbetar de. Ibland inte. Så, vad är störst? Det kan man fundera över. Men om man funderar över det, har man sagt att det är hjärnan man ska följa. :S

"Den som är lycklig hemma bör stanna hemma."  Latinskt ordspråk

Det här låter otroligt logiskt. Men kanske har jag nått att lära av detta? Att ha levt hela livet i Södertälje och trivts med min tillvaro. Jag var lycklig! Helt plöttligt flyttar jag upp till Falun mot min vilja. (Är gräset grönare i Dalarna?) Vilket även förändrade mitt liv totalt.  Hade det där stått i Bibeln hade jag åkt hem med detsamma!
Livet blev så mycket mer komplicerat sen jag flyttat hit.

Tack för mig

Tänk dig en plats där du kan vara dig själv. En plats där ingen kollar snett eller tänker något illa. Där du kan uttrycka dina känslor på ditt eget sätt. Där glöms alla dina bekymmer. De är inte viktiga. Allt dumt du gjort stryks med ett tjockt sträck. Där kan du andas fritt. Och behöver inte oroa dig över morgondagen.

I söndags hände något. För en stund var jag där. Som om att jag kommit hem. Som om att jag inte behövde tänka på någonting. För allt löser sig. Någon tog på sig allt som tyngde mig ner. Någon glömde allt dumt jag gjort. Och lät det för alltid vara borta. Med mer styrka i hjärtat kunde jag gå. Med nya ögon kunde jag se. I den stunden vill jag för alltid vara.

Hej hopp!
Idag är jag inte hungrig så jag lär skriva blogg i stället. Och visst är det roligare?

Lägeskontroll, 4 november
Väder: Dimmigt, endel snö på marken. -1,7 grader. 
Lyssnar på: Hilary Duff. Rickard la in massa skivor av henne på min mp3 och hon har blivit en favorit! Tack för de! =)
Skola: Nya kursen Fiktion började i måndags. Idag har jag heldag från 9-16 med seminarium om att skriva mauns. Min grupps idéskiss ska presenteras för klassen. Det ska bli intressant. ^^,
Fritid: Jahaja, vad ska man göra idag efter skolan? Min grupp lär väl sitta kvar och svettas tills vårt första manusutkast är klart. Som ska lämnas in i morgon. Men vi har faktiskt kommit ganska långt =). Så det lär väl bli att man cyklar hem och gör det jag skrivit under. ^^,
Höjdpunkt: Idag är det bonde söker fru! Ska bli riktigt kul. Men Matti påstår att det är inomhusfotboll också men jag vill ju inte riskera att missa bonde söker fru! Det är inte lika kul att titta på internet. =P
Vänner: Ja, vad gör ni denna dag? Det vet jag inte mycket om. Skriv gärna en kommentar och skriv vad du gjort idag eller i veckan! Skulle va jättekul å läsa!

Puss på er!

Livet rullar vad som än händer i en annan människas liv. Världen finns kvar, vad som än händer i mitt liv. När ett flygplan lyfter och man ser samhället nedanför bli mindre och mindre kan man knappt förstå att det i varje hus bor flera livshistorier med allt vad det innebär. När man går på T-centralen eller sätter sig på en buss möter man massor av människor. Jag vet bara vad som står på i mitt  liv. Men tänk att varje människa har sitt liv med massor av erfarenheter och människor runt omkring sig. Och varje människa bär på en massa problem och farhågor. Men livet går förbi. Inte bryr sig någon om varje människa man möter eller bara ser gå förbi på centralen. Men tänk om det var så! Förra året när jag åkte buss satt jag och funderade på vad det kan vara för typ av människa som sitter framför mig. Att dömma efter utseende kanske inte är det bästa, men vad har jag mer att gå efter? Men det var intressant att fundera över vad människan hade bakom sig i sitt liv. Det gav mig en ny bild av människor man möter. Varje person har ju en hel historia bakom sig och varit med om så mycket. Säkert bär personen i fråga på något som jag skulle kunna lära av.
 Alla liv går förbi och det känns som om att mitt går i slowmotion. Jag står stilla och världen runt omkring snabbspolas förbi. Jag kan inte gå vidare utan att få klarhet. Klarhet vad som händer näst. Ett liv i min tidigare hemstad som varit över allt bra. Eller ta livet som det kommer och gå vidare. Jag vet att jag klantar mig. Ändå låter jag det gå. Men varför? Jag står och stampar och kan inte koncentrera mig.

För första gången kan jag inte tänka på nått roligt och glömma. För nu är det verkligen allvar. Dags att inse.