neusen

Som jag tidigare sagt i andra inlägg är jag ganska lat när det kommer till att läsa. Jag tycker det kan vara väldigt tråkigt och vill ju därför komma från det så snabbt som möjligt vilket resulterar i att jag bara läser vissa delar av orden och sedan tolkar resten i huvudet. Det finns absolut ingen logik i vilka bokstäver jag "väljer" repektive "väljer bort" att läsa. Vissa gånger hoppar jag över mitten, andra slutet, någon enstaka gång början.. Men det jag vill komma till är hur tokigt det kan bli ibland.
  Jag var precis på hemköp och skulle handla kyckling som en vanlig människa kanske gör ibland, vad vet jag? Kom i alla fall fram till disken och började förstås läsa som vanligt på paketet.  I första anblick blev jag faktsikt ganska förskräckt! Hur skulle ni reagera om det stod så här på kycklingpaketet ni precis skulle köpa:

Märkte ni någon skillnad? Ja, vad ska man säga? Blev först lite paff och senare böjade jag faktiskt högljutt skratta i arffären. Och nej, det var faktiskt ingen i närheten som kunde se mitt skrattanfall.
 
När jag promenterade hem kom jag på att jag är bennemej precis som T9 på mobilen. Jag börjar läsa och allt är frid och fröjd. Första möjliga ord som kommer upp i hjärnan läser jag, varesig det är rätt eller fel. Ofta reagerar jag inte ens men den här gången fick jag väldig sympati för de stackars kycklingarna som blivit mördade i saltlake. Det låter som en ganska hemsk död faktiskt!
   Det som fick mig att till en början tro på det jag "läst" var ju att kyckllingarna har ju dött på ett eller annat sätt men det kändes ju lite hemskt att de skulle skriva på paketet hur de blivit mördade.

Det var en liten tanke bara.

Hela sommaren har jag väntat och längtat...jo faktiskt. Jag har som en förstaklassare ivrigt väntat och längtat efter skolstarten. Innan skolan slutade var allt så kul och bra. Jag blev extra glad då solen började hetta till och alla kvällar på Bojsen Beach blev ett faktum. Så ville jag att det skulle fortsätta vara. Men sen slutade skolan.....alla drog hem. Även jag.
 
I början kändes det jobbigt att bara lämna allt. I mitten började jag vänja mig. Och nu....ja mer exakt igår började jag komma in i "mitt gamla liv". Och det kändes väldigt bra. Men sen började jag tänka igen. Jahapp, om en vecka lämnar jag allt det här. Allt det här jag trivs med och får mig att må bra. För nån minut önskade jag att jag gick på högstatiet och hade långt kvar innan jag skulle lämna staden. Aldrig har jag förut tänkt tillbaka på det vistet. Varje jag gång tänkt på högstadie- och gymnasietiden har jag känt obehag och en sorts lättnad att det är över. Inte för att det var en vidare besvärlig tid, utan allt plugg fick mig att nästan gå under. Usch det var fruktansvärt tråkigt. Lärare som bara tänkte på sitt ämne och förväntade sig att alla skulle bli mattelärare, politiker(?!?!) eller geologer (!) Alltid har jag känt en lättnad att jag säkerligen aldrig kommer behöva "göra om" den tiden. Något fick mig att tänka om igår. Men snabbt ville jag ruska bort tankarna. Jag kunde inte fästa mig vid det jag har här. Då skulle det bli väldigt jobbigt att lämna.
 Hela dagen hade jag en konstig känsla inom mig, en känsla av nervositet, som inte gick över. Men jag hade verkligen haft kul och trivts i de situationer som jag hamnat i. Det kanske var just där "skon klämde".

Det finns tillfällen då det inte går att sura ihop. Klart det går men det är min plikt att inte göra det. På jobbet finns det väldigt många situationer då jag inte alls känner för att vara trevlig men jag måste. Det är viktigt. Nästan så det fungerar som ett skådespel. Det är inte varje dag jag måste "skådespela" för att hålla humöret uppe men ibland måste man.
 
Jag kommer så väl ihåg ett tillfälle för två år sedan. Jag åkte på ett jobb (som servitris)  en kväll på en stor middag för ca 500 gäster på ett stort företag. Allt jag lärt mig på mitt nuvarande jobb var till stor nytta. Här var hela middagen väl organiserad och vi fick öva hur vi skulle gå in i salen på led och ställa oss vid våra positioner. Det var en väldigt slitig dag, kväll och natt.
   Vi hade serverat dricka och förrätt. Nu var det dags för varmrätt. Alla karotter hade ställts på borden och jag hade fatservering framför mig. De faten som vi serverade med var mer än dubbelt så tunga som de vi har på Torpa. Nästa gång jag kom till Torpa kastade jag nästan fatet i taket när jag skulle lyfta det för det var så stor skillnad. Men men tillbaka till ämnet. Jag hade 18 gäster att serva och behövde gå med fatet tre vändor. De första vändorna gick väldigt bra och det kändes helt okej. Jag var nästan lite stolt att jag klarade av att jobba under det där tempot. Sista vändan var värre. Det var varmt, högt tempo och fatet blev bara tyngre och tyngre för varje steg jag tog. När jag lutade mig fram brevid en gäst för att servera kände jag hur det hettade till i pannan, hjärtat började dunka av utmattning och armarna började skaka något. Mitt aniktsuttryck såg säkert aningen förskräckt ut men jag kämpade mot. Istället för att i den stunden se allt som var mot mig kämpade jag mot. Jag log. Bredare än någonsin.  Jag kommer aldrig glömma den stunden. Det var fruktansvärt ansträngande och jag nästan led. Men jag log. För jag visste inget annat. Jag kunde inte göra så mycket annat än att le. Situationen gick ändå inte att räddas. Jag kunde ju inte gå ut därifrån och ge upp. Aldrig i livet. Fanns inte en chans. Det enda var att slutföra sin uppgift på ett snyggt sätt. Vad hade det tjänat till att bli sur och irriterad? Ingening. Jag tror nästan jag klarade av situationen bättre bara för att jag log. Jag lurade kroppen att allt var i sin ordning och fortsatte som vanligt.

"Förlåt expediten att jag handlar hos dig..."
Något som stör mig väldigt mycket är servicepersonal som är sura. Jag fattar inte varför? Det är ju deras jobb att vara trevliga mot sina kunder. Jag tycker nästan de begår tjänstefel när de är sura. Till exempel finns det en expidit på hemköp i Falun (har tänkt blogga om det här tidigare men blev aldrig av). Hon är jämt sur! Alltid. Och det är nästan så jag blir sur när jag handlar av henne för att hon är sur. Jag blir sur för hon borde inte vara sur. Känns nästan som man borde be om ursäkt varje gång man kommer till hennes kassa: "förlåt, det var inte meningen att jag kom hit till dig men det var väldigt lång kö till de andra kassorna...undra vad det beror på ..." Så kändes det. Men nu slipper jag henne i alla fall så jag behöver inte störa mig mer. Har ju flyttat och lär inte handla på det hemköpet mer =P

Puss och god natt

Hos en människa finns förstås olika sidor, dessa gör oss unika. Ofta får jag höra: "Linnéa du är jämt så glad", "Jag har aldrig sett dig på dåligt humör". Och det må jag säga är en förfinad bild av mig. Klart jag jämt vill vara glad och postivit inställd till det mesta. Det är en önskan att sträva mot. Allt blir så mycket lättare både för själv mig och andra.
 
Men det finns även en sida hos mig som kan ta överhand. När jag får höra eller vara med om något som upprör mig blir jag inte bara irriterad, jag blir arg....riktigt arg! Jag kan inte sluta tänka på det och vet inte var jag ska ta vägen. Jag bara häver ur mig dumma kommentarer som bara blir värre och värre. Tillslut vill jag bara slå sönder något. Det finns inget slut. Det finns inget som kan få mig att blir på bättre humör i sådana tillfällen. Det enda som existerar är det där idiotiska problemet. Då kan jag inte tänka smart för att lösa problemet så smidigt som möjligt utan handlar utan att tänka.  
   Visserligen har jag med tiden kunnat lösa dessa situationer något smidigare på senaste tiden. Förr om åren bodde ganska mycket aggressivitet inom mig. Men jag har stegvis jobbat bort det mesta. Men idag kände jag känslan igen. Lyssnade på en kompis som varit med om det ena och det andra. Det var länge sen jag varit med om att bli så arg och jag kände igen mina rektioner från tidigare. När allt är så orättvist och någon behandlar någon illa finns det inget slut på mitt ilska.

Jag vet att det inte tjänar någonting till att brusa upp sig över något men när känslor tar överhand är det svårt att kontrollera. En av mina sämre sidor är nu presenterad. Grattis :p