neusen

Jag har en fantastisk fördel här i livet. Jag kommer säkerligen aldrig försova mig! Och det utan att ens ställa klockan! Nu låter det kanske som om att jag ska sälja in någon ny revolutionerande produkt men det stämmer kanske inte helt.
Jag har nämligen den fantastiska turen att bo under ett dagis! Mina älskade grannar ovanpå består av (om jag får gissa) 10 barn fulla med spring. Och det är ju så fantastiskt med barn att det inte spelar någon roll vad klockan är, de kan springa och hoppa hur mycket som helst ändå! Klockan sex börjar det! (Sex är ju absolut den tid jag varje morgon vill vakna). Sen är det full rulle fram till 12.
Vet ni vad det bästa är? Rummet som är precis ovanför mitt sovrum verkar vara någon slags lekstuga. Där kan barnen fritt hoppa, strudsa och banka hur mycket de vill på golvet. Fantastiskt! Men jag måste säga att det känns lite farligt också. Jag står beredd varje morgon klockan sex för att ta emot dessa barn eftersom de säkerligen en vacker dag åker igenom golvet. Då måste ju någon vara beredd.

Jag såg filmen precis. Det är nästan läskigt när jag inser hur träffad jag blev. Men jag blev inte ledsen över den ”fakta” som filmen presenterade. Snarare lättad.

 

Det är inte alltid lätt att förstå sig på varandra. Det har det aldrig varit. Men någonting fick mig att hajja till och jag känner bara en enorm lättnad. Varför tänka så mycket? Varför ”oroa” sig? Det blir som det blir och det kommer bli bra i slutändan i vilket fall som helst. Jag tror säkert att du flera gånger oroat dig; varför svarar han/hon inte på mitt sms? Det är bara ett exempel på de många frågorna en tjej ofta ställer sig. Jag säger inte att den här filmen ska vara någon sorts guide men jag tror de flesta varit i någon liknande situation. Vi har hört det förr MEN: Tjejer analyserar för mycket! Ja, vi vet alla om det. Hur kommer det sig då att vi fortsätter? Hela tiden! Varför kan vi inte bara slappna av? Ta dagen som den kommer. Och händer det något positivt så gör det. Vi behöver inte gå runt och hoppas hela tiden bara för hoppandets skull. Det är mysigt att ha nått att se fram emot och det är alltid härligt att känna att det finns hopp. Men det behöver inte överdrivas.

Så mycket energi går åt att tänka på vad andra tycker och tänker, att tänka på hur man skulle kunna gjort en viss situation annorlunda. Men det som hänt går inte att ändra på och hur mycket jag än tänker kommer jag aldrig kunna komma på vad någon annan tänker. Så är det bara. Jag tror vi behöver slappna av. Inte fundera och analysera situationer. Bara vara oss själva och låta det räcka. Då kommer vi längst.

Jag har ett problem! Ja, alltså inte nått "vanligt" problem. Det här är ett ganska sjukt problem. Jag är en sån person som väldigt lätt kan störa mig på saker. Det kan handla om vad som helst. När jag sitter och läser nån bok så kan jag störa mig på att kudden bakom inte ligger som den låg när jag la dit den eller att mobilen ligger för långt bort ifall den skulle ringa och när jag reser på mig kommer ju kuddarna röra sig ännu mer. Ja, såna där saker lägger jag energi på!
Men om det vore slut där! Ikke då. Vissa ord kan jag bara inte höra. Själva orden är så irriterande och konstiga. Varför finns det ord som beskriver nått som det redan finns ett ord för? Diskurs, fält, doxa osv. Jag klarar bara inte av orden! Jag vet egentligen inte varför jag tar så illa vid mig. Men nu är det bara så, så det så!