neusen

I det mesta jag gör vill jag att det ska gå fort. Jag orkar sällan vänta på något. Har helt enkelt för dåligt tålamod. På jobbet har jag till exempel noga funderat ut hur man bäddar en säng effektivast.
    Om jag ser en text framför mig som till exempel kommer upp på datorn eller TV:n, vill jag snabbt klicka bort den bara för att bli av med den. Har den mer än tre meningar blir det för jobbigt och jag orkar inte läsa. Om jag ska läsa mer än tre meningar måste jag vara väldigt intresserad av vad det står och verkligen vilja läsa mer. De händer inte allt för ofta, jag läser heller aldrig böcker..
  
Kom på mig själv att "läsa" två tidingar samtidigt
Samtidigt som jag har mat i micron måste jag hitta på en massa samtidigt för att ta vara på tiden.  Jag måste vara sysselsatt. På morgonen till frukost måste jag bläddra i en tidning samtidigt som jag äter, annars blir jag rastlös. Det spelar ingen roll vad det är egentligen. Ett reklamblad går lika bra. Jag håller mig aktiv när jag bläddrar i en tidning. Oftast tittar jag bara på bilderna och läser rubriker =P. En morgon kom jag på mig själv med att "läsa" två tidningar samtidigt! Det tog mig ganska lång tid att inse att jag ganska systematiskt bytte sida varannan gång i tidningarna. Kanske det som händer när det är för dåligt med variation i vardagen =P

Känner du igen dig? Känslan av att vara så trött att ögonen klibbar ihop sig och du är helt slut i kroppen. Den enda tanken som går att tänka är: "somna om, GENAST". Något inom dig gör ändå att du försöker öppna ögonen och det liksom svider till när du äntligen lyckats kisa lite. Du försöker bortförklara dig med att det inte verkar som om att det är meningen att du ska gå upp nu..Men inte hjälper inte. I denna stund som bara är till besvär ska du se din största fiende i vitögat. Du MÅSTE stiga upp! I den stunden finns inget värre!


Så där känner jag ungefär varje morgon när jag ska upp tidigt för att jobba. Jag har inget mot jobbet i sig. Jag vill jobba! Det kan faktiskt vara väldigt trevligt mellan varven. Det är bara den förskräckliga ansträngningen att gå upp tidigt som förstör. När jag vaknade i morse nästan skrek jag ut "SKIIT också, det är morgon!" Så börjar min dag...


(Bilden visar hur jag ser ut när jag gått upp oacceptebelt tidigt och försöker se normal ut. Kanske så jag ser ut på mornarna på jobbet? :O :| )

Det finns många olika typer av fobier. Min bästis Sarah är nästintill "allergisk" mot ormar. Jag kommer så väl ihåg när jag fick riva ut en sida ur biologiboken på högstadiet för att hon inte tålde att se den heltäckande bilden på en orm. Det låter inte så konstigt tycker jag. Det är ganska vanligt att ha en specifik fobi för ormar, spindlar eller andra småkryp.
  
När jag sökte lite på fobier fann jag en intressant fobi: "Fobofobi = rädsla att utveckla fobier". Den fobien måste ändå vara en fälla! Hur personen än gör, har den en fobi.
  Nåväl, jag fann dock ingen kategori för min typ av "fobi". Fobi för svett, smuts och kladd, där den värsta är placerad först.

När jag jobbade igår kände jag av min rädsla för svett så tydligt. Jag jobbade från 14-22.30 och skulle städa hela köket. Jag dammade, torkade, sprayade, sopade och vaskade. Värmen som var utanför huset kändes påtagligt även på insidan av det gamla trähuset. Mitt i arbetet att skrubba rent kakelplattor kände jag att det hettade till i pannan. Värmen bara steg. Det var inte arbetet i sig jag reagerade på. Allt handlade om känslan att vara varm och börja känna sig ofräsch. Vill ju inte känna sig obekväm när jag har ett socialt arbete där jag ska prata och hjälpa gäster.

Ni undrar säkert hur jag känner mig efter att ha tränat. Inte springer jag runt och lider för att jag svettas när jag tränar men visst känns det aningen obekvämt att vara svettig. Därför är det perfekt att simma, då varken syns eller känns svetten. Det är bara att doppa huvudet under vattenytan =P.

I sammanhanget då det gäller träning har jag lite svårare för andras svet. Kommer ihåg när jag sprang orientering och hade en ledare med mig. När vi kom tillbaka bara rann det svett om honom, det forsade som floder. Och jag funderar fortfarande hur det kan vara möjligt att svettas så mycket. I den stunden störde jag mig inte på hans svett i så stor grad, jag var mest imponerad av faktumet att han säkerligen svettats ut flera liter =P.

Usch för manliga omklädningsrum
Något jag helt tar avstånd från är att entra ett manligt omklädningsrum (vad jag nu skulle göra där men..). Erfarenheter talar för att det inte är att rekommendera. En olidlig stank, likt ett grönt, tjockt moln svävar säkerligen kring i luften. Sådan lukt är jag säkerligen allergisk mot.

Finns även fler tillfällen då jag nästan blir arg på folk. På gymnasiet var vi tvungna att gå genom en korridor för att komma till matsalen. I den korridoren luktade det alltid svett blandat med parfym. Som personerna i fråga tänkt att man inte behöver duscha om man sprayar på tillräckligt med parfym. Jag säger bara: USCH! Nu orkar jag inte vara irriterad mer =P
God natt ^^,

Såg en intressant grej när jag gick från badhuset i tisdags. En man, säkert pappa till den stora barnakaran som yrade omkring runt honom, hade en tröja det stod "pucko" på. Ni vet drycken pucko...Men jag började bara undra lite. Varför vill han ha en tröja det står pucko på? Om vi inte kunde fatta att han är ett pucko så skulle vi väl märka det förr eller senare ändå? Och varför skulle vi behöva veta att han är ett pucko? Är det i förebyggande syfte?
   Nåväl, en sponsor-T-shirt och alla vet att det är drycken som det syftas på. Men jag kunde ändå inte låta bli att analysera hans tröjval. Det är intressant det där =P.

En liten avstickare: Läste mig även till informationen att istället för att säga att de vill ha en Pucko i kiosken i Göteborg så säger de att de vill ha en stockholmare...hmmm. Kan ju tolkas lite olika. De är bra tokiga där borta på baksidan! ;)

Ännu fler saker jag hittat vid städning är detta:

I en hög papperslappar fanns ett "överraskande" budskap..
 
Bland en hög med tomma papperslappar fann jag en lapp där det stod "Dumma Markus". Antagligen ville inte min bror hjälpa mig med det jag ville och så skrev jag det där. Jag har ingen aning faktiskt. Jag hade heller ingen aning om vilken effekt en lapp jag endast visat för mig själv skulle ha i den situationen. Känns inte som om att jag kunde välta berg med den där lappen direkt =P. Det kanske bara kändes bra att skriva så då?
   Det är intressant att jag även använt olika färger när jag skrivit. Jag kan bara inte komma på när jag skrivit det. Hur mycktet jag än tänker efter =P.


En annan lapp jag också hittat är markus beskrivning om hur man ska göra för att starta Windows på mammas stationära dator. Han har hållit på och installerat saker och avinstallerat att datorn är helt knäpp. Därför om man vill köra windows måste göra på ett speciellt sätt.
 

Fortsätter på föregående tema. Hittade ett papper jag skrivit för ett par år sedan. Vid säsongsavslutningen av tredje säsongen av LOST. Jag hade då tänkt publicera det jag skrivit, här på bloggen då men det blev liksom aldrig av. Nu har jag i alla fall hittat vad jag skrivit och skriver rent:


Lost-författarna misshandlar tittare

VARNING!
Detta material kan störa ditt Lost-tittande om du inte sett sista avsnittet av säsong tre!

Det blev dags att se dubbelavsnittet som avsultade säsong tre av Lost. Jag förberedde mig mentalt från den stund jag fick reda på att det verkligen var säsongsavslutning. TV:n slog jag på en halvtimme innan programmet skulle starta. Tidigare hade jag ofta missat lite av början då jag upprepande gånger stod i köket och snabbt slängde ihop lite mat att äta till Lost. Den här dagen åt jag i god tid innan för att slippa problemet. Inte en sekund fick gå till spillo!

Jag var spänd från första stund då introt satte igång. Aldrig har det varit så spännande! I mina tankar fanns olika senarier om hur serien skulle utvecklas. Författarnas onda tankar om att Charlie skulle dö, hade jag ignorerat totalt. Inte kunde det ske! Inte i min vildaste fantasi. Det skulle förstöra allt! Tänkte jag. I mitt önsketänkande blir alla räddade och får leva ett fint liv tillsammans. Charlie och Claire gifter sig och har Aaron tillsammans. Det var min önskan. Det jag önskat från första stund då Charlie i första säsongen visade intresse för Claire. I tre hela säsonger hade jag den önskan! Nu sprack allt! Drömmen gick i kras och jag fällde faktiskt en tår för gode Charlies skull.
  Samtidigt får Penny veta att Desmund mår bra. De får kontakt med världen! Helt otroligt! Allt händer på samma gång. Det var knappt jag hann reagera.


Men det mest jobbiga av allt var ändå slutet, mötet mellan Jack och Kate. Vi får se i framtiden vad som kommer hända. Jack i sin förtvivlan ber att få träffa Kate som inte verkar speciellt glad över det. Tillsut får vi faktiskt veta att de blev räddade och är tillbaka i världen. Dock är inte sagan som jag önskat. Jack är deprimerad och vill tillbaka, Kate vill inte höra av honom och Charlie är död! Kan det bli värre? Jo, troligtvis annars hade de inte fortsatt med serien..
___________________________________________________________________________

Jag kommer så väl ihåg den här kvällen! Hur jag förberett allt inför det avslutande avsnittet. Som jag skrev "...jag fällde faktiskt en tår.." stämmer...men jag vet inte om jag var feg när jag skrev det där för jag satt ju faktiskt och storbölade till det där avsnittet! Som alltid när det går snett för Desmund och Penny =P
   Jag kommer även så väl ihåg att jag var riktigt arg på manusförfattarna och menade att de förstört serien. Hade jag då vetat hur säsong fem skulle sluta hade jag fått spader. Jag vet inte om jag nämnt det men jag satt och gapade i fem minuter efter avsnittet. Sen gick jag runt som en zombie i huset.

Har hållt på att städa en hel del nu på sommaren. Mycket har jag kunnat slänga och det är riktigt skönt att bli av med allt skräp jag samlat på mig. Samtidigt är det ganska kul när man hittar saker man skrivit när man varit liten. Kollade igenom min "mina vänner-bok" och hittade en hel del rolig läsning. Där fick ens vänner svara på frågor och skriva en presentation om sig själva. Den boken skrevs 1997-1999, alltså tio år sedan. Det är kul att se hur saker och ting förändrats med åren. En gång skrev jag även 2004 för att uppdatera min egen presentation och se hur det förändrats. Jag kanske ska skriva i den nu igen?

 Bilden visar vad jag skrev den 25 mars 1998