neusen

Många känner att de vill försvinna i bland. Det finns en längtan att ta sig bort från allt och alla. En dröm om ett bättre liv kanske till och med.
 Det kan vara en befriande känsla att gå i från allt som är jobbigt, blunda för oroligheter, men egenligen har allt jobbigt bara flyttats framåt i tiden. I morgon får jag handskas med det jag skutit upp i dag. Ja, tyvärr är det så. Att försvinna och isolera sig från allt är en lockande metod som bara slutar med trubbel i onödan. I längden tjänar jag inget på det, men det kan ses som en befrielse just nu.
 Orättvisor och annat som stör en vardag tynger hårdare än man kan tro. Det är viktigt att ta sig ur så oskadd som möjligt. I bland tvingas gamla sår rivas upp, sår som aldrig läkts, som ignorerats och skjutits åt sidan. Då kan ingen mänsklig kraft trösta, inte ens den tryggaste famnen. Det kan vara svårt att gå i motvind, i bland måste man lägga sig på marken. Men att sluta gå är det versta beslutet.
 De som vandrat i motvind har lärt sig mer än den som får allt serverat på silverfat. Det är iaf vad jag önskar att kunna tro.