neusen

Det finns vissa saker jag går runt och funderar på. Och vissa av dem har jag tänkt på i 15 år kanske.
 När jag kom hem till Södertälje förra veckan och satte mig ner lugnt och stilla för att prata med mamma fick jag helt plöttligt sån lust att ta ena ljuset i ljusstaken och bryta av det. Det var bara så lockande! Och vad skulle hänt? Nä, säkert inget speciellt. Ett stearinljus skulle gått av på mitten..?!  Men jag bara kände så starkt att det verkligen vore något att testa. Känslan och ljudet av ett stearinljus som går sönder på mitten, wow. :S (Det är nu du börjar inse att jag verkligen är knäpp på riktigt.)

Men det finns andra saker jag också funderar på. När man är i en folksamling och bara blir så sugen på att skrika eller säga nått som personerna skulle reagera på. Inte något taskigt så de skulle bli ledsna utan något knäppt som skulle få mig att se ut som en idiot i sammanhanget. Det vore så spännande. Men samtidigt avråder jag mig själv att utsätta mig för något sådant.
 I skolan var det någon som sa att de trodde att en föreläsare vi hade var från Ungern. Och då tänkte jag jättelänge på vad som skulle hända om jag sa det enda ungerska ordet jag kan rakt ut i klassrummet. Ja, men då skulle jag ju för det första få reda på om han var från Ungern. För det vill man ju veta? Satt för övrigt jättelänge innan och funderade på vilket land han var från. Så då skulle jag ju slippa fundera på det något mer. Om jag nu skulle säga det här orumsrena ordet  skulle nog föreläsaren bryta ut i ett asgarv, för han såg ut att kunna ta det på det sättet. Jag satt på min plats och funderade och funderade. "Nu säger jag det, nej säg det inte. Jo nu säger jag det...." Ungefär något sånt rörde sig i min hjärna. Men som i alla andra sammanhang hinner jag i sista sekunden hejda mig själv!

Varför blir jag till exempel varje år när det blir kallt och vinter sugen att slicka på en lyktstolpe? Jamen, hur lockande kan det va? Så tidigt som på dagis berättade dagisfröknarna om att man absolut inte ska slicka på en lyktstolpe. Och enda sen dess har jag varje år blivit sugen att testa. Jamen bara lite snabbt liksom. Inte så farligt. Och sen börjar jag fundera på hur jag skulle lösa "problemet" om jag fastnade. Men den tankebanan gjorde mig bara mer och mer taggad.

Vissa saker bara måste man göra för att sluta tänka på det och inse att det kanske inte var så bra.. Så det kanske är enda chansen för mig. Jag måste testa att göra allt sånt som jag vill göra och kanske en vacker dag slutar jag tänka på sånt och blir normal...?!