neusen

En sillälskare i alla tider glömmer aldrig den sill som med smaken skulle kunna rädda vilken jul som helst. Så vad vore jul, påsk och midsommar utan denna vän?
  Varje gång sillen ska inhandlas tänds en gnista hopp (ibörjan var det mer men nu reduceras hoppet till endast en gnista). Jag letar mig fram snabbt och kommer till sillpallarna. Utan att lägga märke till den kyla som brukar bita i mina kinder vid just denna plats. Det är som om att något stort ska hända. Något som jag länge väntat på. Där kommer jag stå, ta upp sista exemplaret och mötas av evig lycka. Ju mer jag rotar i sillpallen inser jag den djupt bedrövade fakta och ropar förtvivlat: Örtagården, var är du?!?! Efter så många försök är det kanske kört, men jag vågar inte tro det. För varje gång jag öppnar kylen och ser efterträdarna tänker jag samma tanke: Var är Örtagårdssillen?
Hur kan man ta bort denna geniala smak ur ett sortiment? Jag kan inte tro att detta är möjligt. Något måste göras! Detta är steg ett!


<--- Dumma efterträdare som tror att dom är nått!