neusen

Att ha livet planerat framför sig har varit något viktigt för mig. Att veta vad som händer och ha en trygghet. Hela gymnasiet var jag stressad över min framtid. Jag ville planera varje sekund som skulle prägla mitt liv efter studenten. Och så fick det bli:  Plugga tre år i Falun och sedan gifta sig med mannen i mitt liv.
 
Men någonstans förändrades min bild. Jag höll mig till första punkten. Här sitter jag i Falun. Och har tre år framför mig. Men det viktigaste är inte längre vad som händer sen. Jag vill lära mig mycket och ha så kul som möjligt under min studenttid. Man kan säga att jag istället för att mogna gått åt andra hållet. Jag tar dagen som den kommer och försöker njuta så mycket som det går. Jag trivs i min situation. Det viktigaste för mig är inte allt det där som hör till vuxenlivet. Utan tvärtom. All stress under gymnasiet kan ha fått mig att vilja backa i tiden. Att inte växa upp och göra "vuxna" saker.

Mycket press har kommit från de människor man umgås med. Att se hur sina vänner lever och bli påverkad av det. Men nu vägrar jag göra som alla andra. Jag vill leva mitt liv på mitt sätt utan att få pikar av de man tycker om mest.