Man kan aldrig känna en människa
Tänkte spinna vidare lite på gårdagens ämne.
Satt och funderade lite och insåg ju faktsikt att man egentligen aldrig kan känna en människa. Nicklas brukar säga: "Ingen kommer någonsin förstå sig på mig." Och det har han rätt i. Men det gäller inte bara honom. Det gäller alla. När du väl tror att du känner en människa kan du ju glädjas över det. Men i själva verket kan du ju aldrig veta vad personen tänker. Och på så vis kommer man aldrig lära känna en person. Eftersom tankarna dessutom alltid är kaos kan man ju aldrig få någon rätsida på dem själv. Och det vore på så vis logiskt att man aldrig kan lära känna sig själv heller. Den version av en människa man får av hur denne reagerar i vissa situationer behöver inte stämma överens med vad personen egentligen tänker och tycker.
Jag försöker iaf spegla min insida i det jag gör. Men det finns mycket i mig som jag aldrig kommer spegla. Och dom sidorna kommer för evigt vara gömda?
Känns inte detta aningen skrämmande? Det är klart att varje människa har egna tankar och sidor som de vill gömma. Men när man funderar kring det känns det lite jobbigt. Jag kommer aldrig få reda på vad personen tänker. Personen kan ge mig en bild av sig själv men den behöver inte stämma alls. För det som försiggår i hjärnan kan ingen komma åt!
Satt och funderade lite och insåg ju faktsikt att man egentligen aldrig kan känna en människa. Nicklas brukar säga: "Ingen kommer någonsin förstå sig på mig." Och det har han rätt i. Men det gäller inte bara honom. Det gäller alla. När du väl tror att du känner en människa kan du ju glädjas över det. Men i själva verket kan du ju aldrig veta vad personen tänker. Och på så vis kommer man aldrig lära känna en person. Eftersom tankarna dessutom alltid är kaos kan man ju aldrig få någon rätsida på dem själv. Och det vore på så vis logiskt att man aldrig kan lära känna sig själv heller. Den version av en människa man får av hur denne reagerar i vissa situationer behöver inte stämma överens med vad personen egentligen tänker och tycker.
Jag försöker iaf spegla min insida i det jag gör. Men det finns mycket i mig som jag aldrig kommer spegla. Och dom sidorna kommer för evigt vara gömda?
Känns inte detta aningen skrämmande? Det är klart att varje människa har egna tankar och sidor som de vill gömma. Men när man funderar kring det känns det lite jobbigt. Jag kommer aldrig få reda på vad personen tänker. Personen kan ge mig en bild av sig själv men den behöver inte stämma alls. För det som försiggår i hjärnan kan ingen komma åt!
Kommentarer
Postat av: Sofie Brånedal
Då är det väl allt bra skönt att veta att Gud känner dig utan och innan, inklusive dina tankar! =)
Trackback