neusen

Jag har något stor att säga. Ja, i detta inlägg kommer jag framföra något som jag tidigare aldrig trott jag skulle säga. Därför är det extra svårt att veta hur jag ska göra för att framföra min stora nyhet på ett rättvist sätt.

För ca tre veckor sen hade jag väldigt ont i huvudet. Jag fick en alvedon av August men förstod att jag inte skulle kunna svälja den. (Ni som troget läst min blogg har stött på ett inlägg med namn "Jag vägrar svälja!" Där jag beskriver hur jag aldrig kunnat svälja tabletter och börjat med alvedon som smäler i munnen.) Nåväl, jag bryter tabletten på mitten som vanligt. Samtidigt som jag stoppar den i munnen berättar jag för August att det här är en omöjlighet och att det alltid slutar med att jag får tugga dem. Jag tar en stor klunk vatten och stannar upp...det är något som inte stämmer. Jag kan känna att mitt ansiktsuttryck är helt nollställt. I ett par sekunder stannar hela världen upp. Jag vet inte hur jag ska reagera. Den är borta! Var har den tagit vägen? Svalde jag den? Nej, det låter som en omöjlighet!? Men den var verkligen borta!
  
Den där stunden har faktiskt förändrat mitt liv. Nu har jag börjat ta mina äckliga järntabletter igen. Men den här gången slipper jag känna smaken av dem. Eftersom jag nu kan svälja dem! Och kanske försvinner min trötthet på köpet.