neusen

Hela sommaren har jag väntat och längtat...jo faktiskt. Jag har som en förstaklassare ivrigt väntat och längtat efter skolstarten. Innan skolan slutade var allt så kul och bra. Jag blev extra glad då solen började hetta till och alla kvällar på Bojsen Beach blev ett faktum. Så ville jag att det skulle fortsätta vara. Men sen slutade skolan.....alla drog hem. Även jag.
 
I början kändes det jobbigt att bara lämna allt. I mitten började jag vänja mig. Och nu....ja mer exakt igår började jag komma in i "mitt gamla liv". Och det kändes väldigt bra. Men sen började jag tänka igen. Jahapp, om en vecka lämnar jag allt det här. Allt det här jag trivs med och får mig att må bra. För nån minut önskade jag att jag gick på högstatiet och hade långt kvar innan jag skulle lämna staden. Aldrig har jag förut tänkt tillbaka på det vistet. Varje jag gång tänkt på högstadie- och gymnasietiden har jag känt obehag och en sorts lättnad att det är över. Inte för att det var en vidare besvärlig tid, utan allt plugg fick mig att nästan gå under. Usch det var fruktansvärt tråkigt. Lärare som bara tänkte på sitt ämne och förväntade sig att alla skulle bli mattelärare, politiker(?!?!) eller geologer (!) Alltid har jag känt en lättnad att jag säkerligen aldrig kommer behöva "göra om" den tiden. Något fick mig att tänka om igår. Men snabbt ville jag ruska bort tankarna. Jag kunde inte fästa mig vid det jag har här. Då skulle det bli väldigt jobbigt att lämna.
 Hela dagen hade jag en konstig känsla inom mig, en känsla av nervositet, som inte gick över. Men jag hade verkligen haft kul och trivts i de situationer som jag hamnat i. Det kanske var just där "skon klämde".