Jag, Outi + Sturegatan = sant

Ja, då var det klart. Jag och Outi har fått en lägenhet på Sturegatan i centrum. Det blir riiiktigt najs! Vi hoppar runt av glädje lite då och då. =P Ska bli såå skönt att bo i centrum så man har närmre till allt. Och mycket större än jag bor just nu. Och så saknar man ju sitt piano rejält! Vore perfekt att få upp det! =D
 Kommer bo i samma hus som August och Knicken, för er som vet vilka de är =P

Så den 1 juli är det inflytt. Så vi kommer va i Falun på sommaren trots allt =P. Men inte så länge antar jag. Bara åka upp och flytta ut och in liksom. Men det blir skoj =)

 sturegatan

Kära vänner: Fly tokstan nu!

I augusti flyttade jag som bekant till Dalarna. Både på gott och ont. Det var spännande att för det första bo själv och samtidigt upptäcka en ny stad. Hela livet har jag bott i samma villa i Södertälje, Pershagen. Och nu skulle jag ut på nya äventyr. Men samtidigt kunde jag inte helt släppa vad som händer i min hemstad (tokstaden, http://sv.wikipedia.org/wiki/T%C3%A4lje_tokar). Därför håller jag nästan dagligen koll på vad som händer genom att läsa Länstidningen på internet. Och jag har aldrig varit med om att det hänt så här mycket sjuka saker i stan!
    På två månader har 9 butiker i Södertälje stått i brand. 4 av dem i går. Men man slutar aldrig förvåna sig. Sånt här är ju faktiskt vardagsmat. Och då har jag inte tänkt prata om alla misshandlar och mord under hösten.
 
När jag tänker på det är jag glad som lyckats fly staden. Nu gäller bara att mina kära vänner gör detsamma.


"Två månader - nio stora bränder"
http://lt.se/nyheter/1.82074

Sambo, ja tack!

Statusrapport
Jag fortsätter på samma tema som förra inlägget. Skriver om hur allt ligger till med mitt liv i ett visst ämne. Idag handlar det om mitt boende.

Just nu bort jag i en korridor på 20 kvm och delar kök med diverse nationaliteter. Om jag säger att jag inte trivs, underdriver jag. Men jag har inget problem med människorna, det handlar bara om vad de gör...eller inte gör.
  Aja, jag har länge funderat på hur problemet ska lösas. Bästa lösningen är ju en flytt. Jag har sett en lägenhet på 25 kvm inte så långt härifrån. Vore najs. Så länge jag får ett eget kök är jag nöjd. Men i lördags på en fest kom jag och Outi på en geniala idén att flytta ihop!! Så vi var helt uppåt skyarna och planerade inprincip allt på plats =P.
 Vårt problem är att hon har katt och vi vill bo i studentlägenhet för att slippa ha hyra på sommaren. Jag ska ringa och prata med dem men skjuter det framför mig hela tiden för att jag inte vill ha ett nej. Skulle vara såå tråkigt att inte få flytta ihop nu när vi båda verkligen vill komma ifrån vårt nuvarande boende. Dessutom blir det billigare och roligare! =D

Så nu planerar jag i huvudet om och om igen hur och vad jag ska säga till dem när jag ringer. Men men. Jag lär ju få ett nej men jag vill inte ha det nejet just nu bara =P. Så då kan man ju skjuta upp det ett tag =P. Nä, men ska väl försöka få ett svar innan helgen iaf. Så får jag skriva här igen om hur ledsen jag är =P. ^^,

Bajj bajj på er!
Lovar att skriva ganska snart igen. Har ett inlägg på gång redan faktiskt =P.

Fint

Sonja Aldéns nya "Du får inte", mycket vacker text och musik
1 november klockan 15.40

Du får inte knacka på min dörr om du inte är beredd att komma in,
Du får inte börja göra om mitt namn och kalla mig för din,
Du får inte vandra på min väg, utan att visa mig ditt mål,
Och inte stjäla av min godhet, för att fylla upp ditt hål,
 
Du får inte riva mina murar, som jag omsorgsfullt har byggt,
om du inte skyddar mina drömmar, så att jag kan somna tryggt,
 Du får inte ha mig som en dröm, när jag vill va din verklighet,
Och du får inte säga att du hoppas om du inte tror du vet,

Men du får ta den tid du behöver för att förstå vad det är du vill,
Du får be en bön att tiden du behöver räcker till,
Och du får samla dina tankar så att våra själar kan få ro,
Så att allting som vi lovade oss själva kan få gro,

Du får inte andas på min panna och inte få mig falla mer,
om du sen inte kan stå för all den oreda du ger,

Och du får inte röra vid mitt hjärta, som om allt vad uppenbart,
Men jag önskar inget hellre än att du gör allting mot mig snart

Jag ska spränga en bilskrot så jag får en Ferrari!

Tänk att det är så enkelt! Ja, men det är ju självklart! Jag har hört att det enda som behövs är en explosion. Så ifall jag planterar lite sprängmedel på en random bilskrot och spränger den blir det ju en explosion. Det är ju hur övertygande som helst! Ja, för alla delar till en Ferrari finns ju där. Allt som behövs för att göra en Ferrari. Att bitarna vid explosionen skulle falla på plats är ju självklart. Och det skulle inte ens märkas att bitarna är tagna från här och var och ihopsatta av en slump. Alla funktioner skulle fungera perfekt tillsammans som om att de var menade att passa ihop. Men de är de verkligen inte! För de är ju bara ett resultat av en explosion på en bilskrot. En självklar explosion som ledde till den finaste bil du kan tänka dig!

Ja, visst är det självklart! Lika självklart som att världen är skapad av en explosion och att alla beståndsdelar som fanns där bara av en slump passade ihop och skapade något så fantastiskt.  För mig gäller bara att leta upp en bilskrot så jag äntligen får mig en lyxbil! =D

Stanna hemma för guds skull..!?

"Den som är lycklig hemma bör stanna hemma."  Latinskt ordspråk

Det här låter otroligt logiskt. Men kanske har jag nått att lära av detta? Att ha levt hela livet i Södertälje och trivts med min tillvaro. Jag var lycklig! Helt plöttligt flyttar jag upp till Falun mot min vilja. (Är gräset grönare i Dalarna?) Vilket även förändrade mitt liv totalt.  Hade det där stått i Bibeln hade jag åkt hem med detsamma!
Livet blev så mycket mer komplicerat sen jag flyttat hit.

Tack för mig

Halleluja moment

Tänk dig en plats där du kan vara dig själv. En plats där ingen kollar snett eller tänker något illa. Där du kan uttrycka dina känslor på ditt eget sätt. Där glöms alla dina bekymmer. De är inte viktiga. Allt dumt du gjort stryks med ett tjockt sträck. Där kan du andas fritt. Och behöver inte oroa dig över morgondagen.

I söndags hände något. För en stund var jag där. Som om att jag kommit hem. Som om att jag inte behövde tänka på någonting. För allt löser sig. Någon tog på sig allt som tyngde mig ner. Någon glömde allt dumt jag gjort. Och lät det för alltid vara borta. Med mer styrka i hjärtat kunde jag gå. Med nya ögon kunde jag se. I den stunden vill jag för alltid vara.

Blogg till frukost och lägeskontroll

Hej hopp!
Idag är jag inte hungrig så jag lär skriva blogg i stället. Och visst är det roligare?

Lägeskontroll, 4 november
Väder: Dimmigt, endel snö på marken. -1,7 grader. 
Lyssnar på:
Hilary Duff. Rickard la in massa skivor av henne på min mp3 och hon har blivit en favorit! Tack för de! =)
Skola:
Nya kursen Fiktion började i måndags. Idag har jag heldag från 9-16 med seminarium om att skriva mauns. Min grupps idéskiss ska presenteras för klassen. Det ska bli intressant. ^^,
Fritid: Jahaja, vad ska man göra idag efter skolan? Min grupp lär väl sitta kvar och svettas tills vårt första manusutkast är klart. Som ska lämnas in i morgon. Men vi har faktiskt kommit ganska långt =). Så det lär väl bli att man cyklar hem och gör det jag skrivit under. ^^,
Höjdpunkt:
Idag är det bonde söker fru! Ska bli riktigt kul. Men Matti påstår att det är inomhusfotboll också men jag vill ju inte riskera att missa bonde söker fru! Det är inte lika kul att titta på internet. =P
Vänner: Ja, vad gör ni denna dag? Det vet jag inte mycket om. Skriv gärna en kommentar och skriv vad du gjort idag eller i veckan! Skulle va jättekul å läsa!

Puss på er!

Varje liv bär på en hel historia

Livet rullar vad som än händer i en annan människas liv. Världen finns kvar, vad som än händer i mitt liv. När ett flygplan lyfter och man ser samhället nedanför bli mindre och mindre kan man knappt förstå att det i varje hus bor flera livshistorier med allt vad det innebär. När man går på T-centralen eller sätter sig på en buss möter man massor av människor. Jag vet bara vad som står på i mitt  liv. Men tänk att varje människa har sitt liv med massor av erfarenheter och människor runt omkring sig. Och varje människa bär på en massa problem och farhågor. Men livet går förbi. Inte bryr sig någon om varje människa man möter eller bara ser gå förbi på centralen. Men tänk om det var så! Förra året när jag åkte buss satt jag och funderade på vad det kan vara för typ av människa som sitter framför mig. Att dömma efter utseende kanske inte är det bästa, men vad har jag mer att gå efter? Men det var intressant att fundera över vad människan hade bakom sig i sitt liv. Det gav mig en ny bild av människor man möter. Varje person har ju en hel historia bakom sig och varit med om så mycket. Säkert bär personen i fråga på något som jag skulle kunna lära av.
 Alla liv går förbi och det känns som om att mitt går i slowmotion. Jag står stilla och världen runt omkring snabbspolas förbi. Jag kan inte gå vidare utan att få klarhet. Klarhet vad som händer näst. Ett liv i min tidigare hemstad som varit över allt bra. Eller ta livet som det kommer och gå vidare. Jag vet att jag klantar mig. Ändå låter jag det gå. Men varför? Jag står och stampar och kan inte koncentrera mig.

För första gången kan jag inte tänka på nått roligt och glömma. För nu är det verkligen allvar. Dags att inse.

Vem är jag?

  och vad vill jag?

Vad ska man göra utan grannar?

Detta inlägg är en ära till mina kära grannar! Visst är grannar underbara?
 
Förra inlägget skrev jag om att jag inte vågar sjunga för att det hörs ut. Och jag stänger av musiken när det börjar bli sent. Men vilken tur att jag har mina grannar då! För när jag stänger av musiken så sätter de på musiken! Jättefyndigt! Och dessutom, det bästa av allt är när någon (tror det är under mig)  studsar en basketboll med jämna mellanrum. Ljudet från en boll som studsar  till och från marken är ju helt underbart när man ska sova! Då tänker jag: "pust, vilken tur att jag har mina grannar alltså!" Jag vet ju inte om jag hade klarat mig utan dem alltså! Och sen har de ju en sån underbar musiksmak också. Man hör dessa gälla röster så bra. Helt fantastiskt! Men det bästa av allt är att höra när det skriker till varandra istället för att prata. Jag vill ju så gärna kunna ta del av deras samtal. Speciellt gärna när jag lutar huvudet mot kudden för att sova.
 Dessutom så älskar jag att ha huvudvärk av allt detta. Vad mer kan man be om? Jag är bara så glad att jag fått dessa grannar! Och funderar inte en sekund att flytta från Britsen.

Svårbemästrad trötthet

Eftersom att jag vet att jag kommer vara urtrött nästkommande dag kan det vara en bra idé att gå och sova i tid. Ja, så skulle i alla fall min mamma resonera. Och jag kan till viss del hålla med henne. Jag kanske är lite mindre störttrött dagen därpå. Men vad hjälper det när jag ändå somnar så fort jag sluter ögonen? Jag går och lägger mig och sover 10 timmar - ingen skillnad. 12 timmar då? Ja, då börjar vi närma oss något. Jag har även testat 14 timmars sömn. Det var rusktigt skönt men då har jag ju sovit bort mer än halva dygnet! Och jag tycker 10 timmar är alldeles för mycket det också!
 Därför har jag från och med nu beslutat att jag ska använda kvällarna till vettiga saker istället för att gå och lägga mig. Själv låter det som en snilleblixt men som ni säkert läst i tidigare inlägget "Ideér är bara bra i huvudet" kanske det inte alltid är så. När jag hade tvättid mellan 2-4 på natten använde jag dygnet som aldrig förr! Att gå och lägga sig halv 5 och gå upp 9, det kallar jag prestation. I alla fall när det handlar om mig!

Men hörrni, en liten lur skulle sitta fint nu...!

Bye bye

Mer känslosam än någonsin

När känslor blir tillräckligt starka verkar de kunna ta kommando över våra tankar. Det är svårt att tänka och handla rationellt när man blir skräckslagen eller känner intensiv ångest – ja samma sak gäller även vid positiva känslor. Känslorna toppstyr oss. ”Mer hjärta än hjärna”., ”mer känsla än förnuft”. (http://www.hjarnfonden.se/hjarnan/kanslor.shtml)

Aldrig har jag varit så här känslosam. Ena stunden jätteglad och andra stunden tankspridd och nedstämd. Många tankar snurrar i min hjärna nu. När jag blir nervös eller känner att något går dåligt börjar jag genast tänka på något annat som jag kan skratta åt. Som en försvarsmekanism. Jag kommer på mig skälv och försöker hitta en lösning. Men ibland kommer inte lösningen så lätt. Och i annat fall finns ingen lösning. Det gäller att ta sig i kragen.

Men varför är jag så känslosam egentligen? Är det mycket som står på spel? Är jag rädd att bli sårad? Eller handlar allt bara om att det är mycket som händer just nu i mitt liv med flytt till ny stad och helt nytt sätt att leva på. Man kan tycka att jag överreagerar. Och ja, det kan jag säkert hålla med om. Men vilket svaret är, kommer jag aldrig få veta..

Det enda jag vet är att jag inte kan styra mina känslor. Det får jag leva med.

Linnéa i ett nötskal

Vad skönt det är att ha lärt sig en läxa!
 
Då kan man en gång för alla svära på att aldrig göra om samma sak. När man vet konsekvenserna.
Man kan iaf lova sig själv det. Och det är skönt. Men ordet hjälper inte så ofta när det kommer till andra människor.
Jag känner iaf mig själv aningen bättre.

___

Höst höst

I found myself to day
Oh, I found myself and ran away
But something pulled me back
The voice of reason I forgot I had

All I know is you´re not here to say
What you always used to say
But it´s written in the sky tonight

So I won´t give up, no I won´t break down
Sooner than it seems life turns around
And I will be strong even if it all goes wrong
When I´m standing in the dark I´ll still believe
Someone´s watching over me


"Livet är intressant!"

Så sa min körskolelärare ofta. Förutom att han lät som en GPS när han skulle förklara färdvägen så hade han många funderingar under sin arbetsdag i en bil. "Och så svänger du vänster i nästa korsning, och följer skyltar och anvisningar mot Södertälje centrum, Södertälje centrum." Ja, ni kan ju själv föreställa er rösten.
 
Mycket av det han sa kunde jag inte göra annat än garva åt. Och så var det. Hur många gånger han sa "livet är intressant" vet jag inte om jag kan räkna till. Men varje gång ha sa det skrattade jag till. Jag tänkte väl inte så mycket mer på det. Det jag tänkte på var att jag inte behövde fundera över något sånt. Livet rullade och jag hade allt jag ville ha. Gick något emot mig så tänkte jag bara på hur bra jag hade det. Det var som en tröst när något inte gick så bra för mig. Och nu när jag tänker på det passar inget bättre än att citera körläraren "livet är intressant"..

"Livet är en enkelriktad gata"

Citat av Bernard Berenson

När jag kom till Falun och skulle hämta ut nyckeln möttes jag av många hinder. ALLA gator i stan är enkelriktade! Det gick inte att ta sig fram någonstans. Och gjorde allt för att undvika dessa gator. För de ger ju ingen återvändo.
 När jag kom fram till huvudkontoret gav de instruktionen att åka en rejäl omväg för att undvika trasslet i stan.

Tänk om allt vore så enkelt. Vi tar en annan väg och så var problemen lösta. Kanske är det så? Kanske är det så jag gör. Om nu livet är en enkelriktad gata och vi gör allt för att undvika dessa, vad är då meningen?

Det är ingenting kan jag inte veta nu. Men jag tror jag kommer irritera mig på att jag ängnade så mycket energi att fundera på sånt nu. Nu när jag är ung och har hela livet framför mig. Jag tänker göra precis som jag vill. Och leva livet.

Det är inte lätt när det är svårt

För första gången ångar jag mig att jag flyttat till Falun. Livet var så mycket lättare innan!

Men jag kan ju inte säga att jag ångrar att jag träffat de folk jag träffat här och allt jag fått uppleva och lära mig. Jag trivs ju här!  Men det är svårt nu..

Untitled

Jag har tidigare funderat över hur väl mina beslut påverkar min framtid. Och jag tänker på det varje sekund. Det är när jag tänker som jag mår dåligt. När jag bara går på känslan mår jag bra. För jag trivs. Men när jag landar på jorden igen inser jag att jag möjligen tagit "beslut" som jag kommer få ångra resten av mitt liv. Och när jag inser att tiden inte går att spola tillbaka, går jag under.

Jag är inte alls rädd...(!) tror ja..

För att visa, att man inte alls blev rädd när man hoppade till, kan man hoppa upp och ner ett par tre gånger liksom för att motionera sig. (Citat av Nalle Puh)

Tänk att denna strategi ska jag börja tillämpa! Folk brukar bli nöjda av att skrämma mig för att jag är så lättskrämd. Hände senast i går faktiskt. Så jag ska definitivt hoppa lite extra nästa gång!
 Appro på hoppa: Det låter som om nån hoppar på taket här hela tiden. Nån måste ju vara skyldig. Undra vad som händer här på Britsen egentligen..?! Men jag är ju inte rädd.....:/ eller?


Tidigare inlägg Nyare inlägg