neusen

Hej! Jag är hungrig!

Det är något sjukt. Imorse sov jag ut ordentligt. Gick upp och sprang ett varv runt sjön, duschade och drog till skolan till Student-TV-mötet. Och åt lunch samtidigt. En kvart efter att jag ätit upp min mat blev jag hungrig. Riktigt hungrig. Mängden mat i min matlåda är densamma som tidigare och jag brukar bli proppmätt. Jag åt mer och sen fortsatte jag att äta på rasten. När jag kom hem tog jag ett par mackor som mellanmål. Och en stund senare åt jag mer. Nu bara vräker jag i mig en tallrik gröt. Hmm..? Hungrig hungrig. Jag fattar ingenting

Du har säkert också känt som jag. Man drömmer något och verkligen lider i drömmen för att det är så jobbigt. Det handlar inte om smärta, "bara" jobbiga situationer som man verkligen inte vill vara med om!

I natt drömde jag att jag var på något vattenland och kommer ihåg att innan jag åkte tänkte "Jag vill så gärna ha med min badanka men jag kommer säkert ångra det sen". (Fick en stor badanka av Markus och Carro runt halsen på studenten) Men sen tog jag med ankan och jag var verkligen glad över mitt beslut när jag lekte med ankan i vattenlandet. Dessutom anslöt sig en massa andra småankor också när jag badade hej vilt.
   Vi skulle ge oss av och av någon anledning kom jag ifrån min gule vän. Jag åkte en bil fram och tillbaka runt vattenlandet och letade. Letade och letade. (Påminner lite om känslan jag hade när jag tappade bort mitt cyklop på Mallorca.) Jag fick verkligen panik och sprang fram till andra som hade badankor och frågade om de verkligen var säkra på att det där var deras anka!
Tyvärr vaknade jag utan att hitta ankan. Men när jag entrade badrummet idag såg jag att min kära anka satt där! Och det var verkligen skönt att se!
Nu kan jag cykla till skolan utan att vara orolig. =)

Men betyder det här att det här är en farhåga? =P. I går natt drömde jag ju till exempel om Facebook. Det var inte så farligt.

Så här efter nästan sex veckor börjar jag känna mig frisk. Inte helt återställd men nära till frisk i alla fall. Och jag kunde verkligen inte hålla mig...! Jag var tvungen att ta en joggingrunda och det var underbart! Det var så soligt och jag sprang runt en sjö här i Falun. Jag log hela rundan och kände vinden mot mina kinder. När jag kände en stark motvind njöt jag! Det var så skönt att få kämpa lite extra med vinden mot sig. Underbart! Jag längtar redan till nästa runda! =)

Och nu några timmar senare har jag tagit en favorit i repris. Blev så sugen på en till runda så jag stack iväg igen..

Statusrapport

Ja, nu råkar det vara så här att jag har haft ruskig tur i spel på sistone. Men snart är säkerligen turen över. För någonstans finns ett slut på allt (nästan allt).
 
Jag gick till hemköp (avslöjar ej vilket, jag vill ha min guldgruva för mig själv) en helt random dag och köpte två tialotter. På ena vann jag tio kronor och löste då in en ny lott. För att inte göra inlägget alltför långtråkigt så kan jag redan avslölja att jag vann ett antal gånger och löste in till nya lotter varje gång. Det mesta jag vann var 20 kr på en lott så varför inte ta nya lotter tänkte jag? Nu sitter jag här med åttonde lotten i handen som råkar vara en vinst på 10 kr. Jag säger bara: De har skickat alla tiokronors-vinster till Falun! Så ja lär väl gå dit igen och lösa in den. Men någonstans känns det verkligen som om att det är sista gången jag går dit för att lösa in en lott. Lite vemodigt på något vis =P.

Men men! Så lär de vara!

Kram på er!

Kunde inte låta bli att ta upp ytterliggare ett exempel när jag gjort något mysko. (Knyter an till förra inlägget. Läs det först ifall du inte gjort det. Det kan förklara en del. )

Det här är bara en helt mysko instingt som jag fick en helt vanlig eftermiddag. Kommer ihåg att det var vår och ganska ljust  ute. Kanske sommar till och med. Jag och min bror skulle äta mat (rester). Vi brukar inte orka laga mat så vi tog vad som fanns i kylen. Då såg vi att det fanns potatis och någonting mer (kommer inte ihåg vad).

Jag la ett par potatisar på min tallrik och skar dem i fyrkantiga bitar. Av någon anledning satte jag mig vid bordet och ställde tallriken bredvid mig. Under tiden jag satt ner hann jag glömma bort att jag hade potatis på tallriken...
 Och ställde mig upp i ett snabbt ryck. Tog tag i tallriken. Och helt plöttsligt kände att jag ville lufta mig i ansiktet. (Du vet så som man gör med händerna på sommaren för att det är varmt). Men jag var smart nog att veta att jag höll en tallrik i handen. Och använde tallriken som en "solfjäder" som jag viftade framför mitt ansikte..... Potatisbitarna flög åt alla håll och kanter. En flod av potatis sköljdes över mig. Jag minns noga som om att det gick i slow motion.  Någon sekund funderade över varför jag helt plöttsligt hade potatis i ansiktet. Men det klarnade efter en stund....

Det finns vissa saker jag går runt och funderar på. Och vissa av dem har jag tänkt på i 15 år kanske.
 När jag kom hem till Södertälje förra veckan och satte mig ner lugnt och stilla för att prata med mamma fick jag helt plöttligt sån lust att ta ena ljuset i ljusstaken och bryta av det. Det var bara så lockande! Och vad skulle hänt? Nä, säkert inget speciellt. Ett stearinljus skulle gått av på mitten..?!  Men jag bara kände så starkt att det verkligen vore något att testa. Känslan och ljudet av ett stearinljus som går sönder på mitten, wow. :S (Det är nu du börjar inse att jag verkligen är knäpp på riktigt.)

Men det finns andra saker jag också funderar på. När man är i en folksamling och bara blir så sugen på att skrika eller säga nått som personerna skulle reagera på. Inte något taskigt så de skulle bli ledsna utan något knäppt som skulle få mig att se ut som en idiot i sammanhanget. Det vore så spännande. Men samtidigt avråder jag mig själv att utsätta mig för något sådant.
 I skolan var det någon som sa att de trodde att en föreläsare vi hade var från Ungern. Och då tänkte jag jättelänge på vad som skulle hända om jag sa det enda ungerska ordet jag kan rakt ut i klassrummet. Ja, men då skulle jag ju för det första få reda på om han var från Ungern. För det vill man ju veta? Satt för övrigt jättelänge innan och funderade på vilket land han var från. Så då skulle jag ju slippa fundera på det något mer. Om jag nu skulle säga det här orumsrena ordet  skulle nog föreläsaren bryta ut i ett asgarv, för han såg ut att kunna ta det på det sättet. Jag satt på min plats och funderade och funderade. "Nu säger jag det, nej säg det inte. Jo nu säger jag det...." Ungefär något sånt rörde sig i min hjärna. Men som i alla andra sammanhang hinner jag i sista sekunden hejda mig själv!

Varför blir jag till exempel varje år när det blir kallt och vinter sugen att slicka på en lyktstolpe? Jamen, hur lockande kan det va? Så tidigt som på dagis berättade dagisfröknarna om att man absolut inte ska slicka på en lyktstolpe. Och enda sen dess har jag varje år blivit sugen att testa. Jamen bara lite snabbt liksom. Inte så farligt. Och sen börjar jag fundera på hur jag skulle lösa "problemet" om jag fastnade. Men den tankebanan gjorde mig bara mer och mer taggad.

Vissa saker bara måste man göra för att sluta tänka på det och inse att det kanske inte var så bra.. Så det kanske är enda chansen för mig. Jag måste testa att göra allt sånt som jag vill göra och kanske en vacker dag slutar jag tänka på sånt och blir normal...?!

Ibland har jag funderat lite på om jag kanske har damp eller något liknande. En lätt grad kanske iaf.
 Måste erkänna att jag till en börjar har otroligt svårt att sitta still ibland. Jag kan bara inte!
 Jag måste verkligen koncentrera mig och "lura" mig själv att det som sägs på föreläsningen är jätteintressant. Då kan det gå, kanske. Man sitter där. Föreläsaren står och upprepar sig och upprepar sig om precis samma sak. Man tittar på klockan och inser att det "bara" är två timmar och fyrtiosju minuter kvar av föreläsningen. Och sekundvisaren rör sig långsammare än någonsinn. Då börjar jag tänka "men åh, vad intressant, tell me more!" Mitt ansiktsuttryck ändras snabbt och följer föreläsarens alla rörelser. Det vore ju tråkigt ifall jag missade att se hur han den femtioelfte gången viftar på armarna så där som han alltid gör. Och ja, min taktik fungerar, iaf delvis. Så länge man orkar hålla humöret uppe och ständigt upprepa: "men åh, vad intressant, tell me more!"

 På mattelektionerna i trean fick jag en gummihjärna av mamma (som en stressboll) som man ska sitta och klämma på. Den var faktiskt riktigt bra. Men det uppstod ju sån kalabalik i bland i klassrummet då alla villa klämma och känna på hjärnan. Dessutom lät det aningen konstigt när jag på morgonen plöttligt bröt ut: "OONEJ, JAG HAR GLÖMT MIN HJÄRNA". Och så var den lektionen dödsdömd.
 Nu har jag iaf äntligen hittat den bortsprungna hjärnan och ska ta med den till Falun. För ibland har jag suttit där på en föreläsning och tänkt "tänk vad mycket bättre det hade varit med hjärnan". Och vi får väl se. =)

Nu har jag blivit jättesugen på att göra massa test och kanske får jag då inspiration till nästa blogginlägg

Hur IQ-befriad är du ? Har du...?

() ...låst in dina bilnycklar i bilen?
(x) ...sprayat hårspray i ögat?
(x) ...trasslat in ditt hår i hårborsten?
(x) ...gått in i en lyktstolpe?
(x) ...fått tuggummi i håret?
() ...fastnat med tungan i ett räcke på vintern?
() ...slagit sönder ett glas när du ska hålla tal?
(x) ...missat blomkrukan när du skulle vattna blommorna?
(x) ...trampat barfota på en igelkott, geting eller liknande?
(x) ...tagit på vänsterskon på högerfoten och tvärt om?
(x) ...slagit dig på fingret med en hammare?
(x) ...råkat trycka på stängav-knappen på datorn?
(x) ...snubblat på en fotboll?
() ...gett kattmat till din hund?
() ...kallat en lärare för mamma eller pappa?
() ...stoppat in en cigarett åt fel håll i munnen?
() ...fått IG på fler än fem prov i rad?
() ...sprungit på ett litet barn?
(x) ...gått i en vattenpöl med ett hål i skosulan?
(x) ...tryckt in din nyckel i fel skåp i skolan och försökt att öppna?
(x) ...frågat vart din mobil är när du håller den i handen?

Multiplicera nu ditt resultat med 5
5 X 13 = 65%

00-25% Du är rena geniet (Eller inte)
26-50% Du kan ju vara smartare...
51-75% Du kanske ska gå ett extra år i skolan?
76-100% Sök hjälp

Jag går ju i skolan?
Men om jag går ett extra år lär jag mig då hur man borstar ett skatbo till hår så att borsten inte trasslar in sig? Intressant. Kanske ska söka nån kurs som heter "hårkunskap - hur du inte trasslar in en borste, 7,5 hp".
Jihoo

Nu känner jag mig faktiskt lite tvungen att skriva för jag har inte skrivit här på en vecka och folk tror nog att jag sviker. I vanliga fall brukar jag skriva när jag inspiration men nu måste jag göra det iaf.
 Så då tar vi en statusrapport:


Humör: Hängig
Väder: +1 och molnigt
Detta vill jag göra idag: Vet inte. Något vettigt kanske?
Status på Evert: Ingen aning, jag tror han dör när som helst. Lämnade honom ensam i Falun.. =/
Lyssnar på just nu: A Moment Like This med Leona Lewis
Detta tynger mig just nu: PM-skrivande
Detta kan göra mig glad i dag: hm...ha PM:et färdigskrivet och en tårta framför mig (att ätas)
Här firas nyår: Seriöst! Jag har ingen aning! =( snyft

Känslor är något som finns i huvudet. Själv kan man faktiskt påverka dem och händelser kan få dem att ändas hur snabbt som helst. Men de ligger där och pyr. När man känslosamt bestämt sig för att vända riktning och "avmobilisera" kan man tro att man är känslosamt redo för det. Men..?! Bara något såå litet kan få en att bli överlycklig. Och varför det? Varför bli överlycklig över något som inte ens är värt att bli lycklig över? Jag känner verkligen inte mig själv. Jag känner verkligen inte mig själv!

På en onsdagsmorgon tänker jag: "Å vad kul, det är onsdag för det är ju Bonde söker fru på TV". Den tanken får mig att leva under dagen. Jag går liksom och längtar och längtar. Och när man sett det så är det ingen mer vits med onsdagar.
 Och som bakant följer torsdagen. Och då tänker ja: "Å idag är det ju torsdag. Då är det väl något kul". Och så funderar jag ett litet tag...och funderar lite till....och...Nä. Då funderar jag på vad som är på TV.. Nä. Inget kul alls!


Btw nått bra TV-tips på torsdagar? :S

Hjärta och hjärna de är två olika saker de. Ibland samarbetar de. Ibland inte. Så, vad är störst? Det kan man fundera över. Men om man funderar över det, har man sagt att det är hjärnan man ska följa. :S

Många kan hålla med om att musiken kan framställa känslor. Och det är väl också lite vad vi fått höra på några föreläsningar om musik i film. Det är ju faktiskt ett faktum.

Jag använder musiken för att förmedla mina känslor och därför är det extra skönt att bara sitta för sig själv framför pianot och bara låta musiken komma. Låta det flöda. Helt underbart. Samtidigt kan man ju komma på sig själv att sväva ut i en annan värld när jag lyssnar på musik. Jag går in i låten och känner varje ord. Dessutom kan det hända att jag glömmer bort vad jag gör. Jag inte så allvarligt som det låter. Men till exempel kan anledningen till att jag lyssnar på musik vara för att jag ska gå och handla. Det börjar med att man diggar musiken med huvudet kanske, sen spelar man luftgitarr och mimar. Och skulle inte förvåna mig om jag börjar sjunga. Nja, inge sjunga kanske men jag är helt säker på att jag delat konstiga ljud i mataffären. Och jag ber så hemsk mycket om ursäkt att jag stör ordningen i Britsarvets ica-affär (Brukar även hända på Hemköp och Lidl.)! Jag trivs bara vid bra musik. Så är det bara.

Jag älskar att sjunga men inte inför folk. Det är alltid bäst för mig själv. Det blir för mycket fokus på vad andra ska tycka om jag ska sjunga inför folk. När jag kan släppa allt sånt och känna mig fri är jag redo att sjunga inför folk. Men det lär ju knappast ske. Därför tyckte jag att det var perfekt att sjunga i duschen. Men en morgon när jag tog i från tårna och lät sjunga det starkaste jag kunde hörde jag att grannen svarade med att sjunga tillbaka! Vad är det för stil egentligen? Jag ville ju inte att någon sjulle höra! Det är ju därför man sjunger i duschen! Och jag kan inte heller sjunga på rummet för då hörs det ut i korridoren. Vad ska jag ta mig till? Jag kommer gå under. Enda stället jag kan sjunga ut i är i cykelförådet för där ekar det också väldigt bra. Det är liksom i källaren och det borde inte höras ut. Men jag är lite osäker dock för jag har ju aldrig stått utanför och lyssnat när jag varit inne och sjungit.... =S så det är inte ett perfekt ställe. Så än så länge väntar jag bara på att någon ska knacka på och säga att jag måste sluta sjunga.

Ni får skicka klagobrev om ni vill! Men säg till om ni ska hota med stämning.

Vilken spännade fråga va? Det tycker jag iaf.

Om du träffat mig vet du säkert att jag är ganska lättroad. Eller ja, inte alltid dock, men det krävs inte mycket för att jag ska garva till. Frågan är egentligen om folk tycker jag är knäpp som garvar så lätt. Men men, den frågan hör inte hit.
 Jag tittade på barnprogram i går morse och det var verkligen rikigt kul. Hotell Kantarell på barnkanalen tror jag att det var och det var riktigt komiskt. Seriöst, de där karaktärerna sa ju hur roliga saker som helst! Det var säkert inte meningen att vara roligt men det var det!
 Jag förstår att du inte kan sätta dig in i detta för du måste ju ha sett för att förstå. Men om jag skulle visa dig avsnittet som jag såg skulle du säkert säga: "Jaha, och vad var det med det här då?". För det är just det som är själva kruxet. Jag har ruskigt konstig humor. Och är riktigt lättroad. Men enligt min åsikt tycker jag det är bra för då kanske jag har roligt mer än jag har tråkigt och det tycker jag är positivt. Så det så! Folk får tycka att jag är knäpp =D

Jippiiiiii